Göteborgsposten – 10 februari 1866, sida 1

utmärktaste samtida dussinvis för det oföränderligt lika priset af 10 sous pr styck. Detta om sotografien; låtom oss nu öfvergå till fotograferna. Om ni har den lyckan att åtnjuta en smula ryktbarhet, uppvaktas ni genast vid er ankomst till en stad — vare sig att ni reser i Frankrike eller i utlandet — af en svärm fotografer. Tidningarne ha utbasunat er ankomst, och fotograferna slå nu ner på er liksom hökarne på en stackars dufva. Lyckligtvis är det icke frågan om lifvet, endast om ert porträtt. Förgäfves skulle ni försöka att mot dem utveckla all den list, som ert snille förmår att uttänka; för att undgå dem skulle ni likt Proteus ega förmågan att förvandla er till ett lejon, en orm, till en eldslåga, en vattendroppe. Förgätves skall ni säga: Men min herre, jag är gammal, jag är ful allt saker, föga angenäma för er att erkänna till och med för en fotograf, ja, ni skulle kunna tillägga: Fotografien gör mig ännu äldre och fulare, nej, fotografen skulle svälja detta piller utan att låtsa derom; allt är förgäfves. Ni undskyllar er med att er tid är knapp. -— Min herre, alltsammans är gjordt på en sekund. — Ni utbrister: Jo jag känner till edra