Göteborgsposten – 10 februari 1866, sida 1

sekunder jag, det är icke törsta gängen, som jag har den äran... — Min herre, säger fotografen med mi nen af en person som känner sitt eget värde, var så god och förblanda mig icke med mina medbröder; jag har hittat på en alldeles ny metod, jag; ni behöfver endast sätta er och innan ni har hunnit att blinka, pang, så är porträttet tärdigt. Ni inser att allt motstånd är förgäfves och ni gör upp edra vilkor, som tyckas bli uteslutande till er fördel: Ni får röra på er så mycket ni behagar; ni kan stiga upp när ni vill och gå er väg när ni har lust. — Nåväl, jag skall komma, i hvilket hus är det? Fjerde huset på höger hand på denna gatan, i 3:dje våningen, uppgången ytterst beqväm. — Skönt, det var just icke så högt, mumlar ni belåtet för er sjelf; ni har en beslutsam natur, och för att göra pinan kort anhåller ni ati exekutionen genast må gå för sig. Ni ger er i väg, inträder i det utpekade huset och uppstiger till 3:dje våningen. Olycklige. det är der som den första af edra illusioner skall krossas. — Min herre, säger fotografen och visar er en uppgång, mot hvilken en kajuttrappa