Göteborgsposten – 10 februari 1866, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop. XNXIII. Den 9 Februari. Under en odräglig värma fortgick traktats-debatten på riddarhuset äfven i förgår på aftonen. Tio talare uppträdde, deraf fyra emot och sex för traktaten. I förbigående sagdt, äfven i denna fråga, likasom i representationsfrågan, är den iakttagelsen obestridlig, att de liberala grundsatsernas målsmän inom samtliga riksstånden utvecklade ej blott den största parlamentariska talangen och den största verkliga sakkunskapen, utan äfven den storsta takten och humaniteten. Efter hr Zagerhjeln — som egentligen riktade sin kritik mot bevillningsutskottets mot regeringen uttalade klander — uppträdde trih. 6. af Ugglas med ett sakrikt och logiskt anförande, som onekligen utgjorde glanspunkten i aftonens debatt. Frih. Klinkowströms långa anförande, som obestridligen på förmiddagen gjort stor effekt, sönderplockades af trib. Ugglas punkt för punkt. I fråga om den riksvådliga drufspriten visade talaren utt frih. K. gjort sig skyldig både till reduk tionsoch additionsfel, och ådagalade att det drufbränvin som den förre grundat sina beräkningar på var en förfalskad vara. Icke mindre dräpande i sak talade hr v Koch, som der jemte på ett fint men slående sätt skämtade ölver de alldeles nya upptäckter som gjorts i 1809 års grundlagar — upptäckter som tramdeles föga skulle uppskattas och ganska säkert icke tillgodogöras. Grefve Saltza talade uppenbarligt för traktaten och erinrade om den takt som adeln borde iakttaga. Hi v. Scheele talade med ungdomlig värma för och hr Wolffelt med mycken seghet emot, särdeles sjöfartstraktaten; den hade bort lemna Sverige full reciprocitet, mente han och fruk tade att de medgifna tullnedsättningarne kom mit allt för brådstörtadt. Hr Boy beredde huset flera glada ögonblick och skrattade och tnös stundom i sällskap med de öfriga. Han öfverraskade huset med flera bizarra ideer, bland hvilka den ingalunda var minst: vi passa mina herrar! alldeles icke för den allmänna valprincipen — ja, mina herrar, vi passa egentligen — tör ingenting. Den i samma riktning som Björkman i bondeståndet celebre frih. David Ilermelin supplicerade så enträget om afslag, och det i den vältörstådda frihetens, i vår ekonomiska fördels och sist i våra grundlagars namny.