Göteborgsposten – 9 februari 1866, sida 1

jemväl lösnummer försäljas 3 8 öre. — TIdnin Emellertid har förslaget, trots presteståndets törkastelsedom, redan fått och genom borgarståndets med visshet antagliga bifall får den utgång att frågan blir föremål för regeringens behandling, och en kommande riks dag skall väl omfatta den med välvilja. Det kan ej dröja mer än ett par veckor till dess fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret skola väljas. De då valda komma väl icke att fungera stort längre än till samma tid nästa år; men valen motses ändock med en viss nyfikenhet. Adeln torde knappast välja andra bankofullmäktige än de nu fungerande. Frih. Skogmans återval är desto säkrare, som han vid hr Björcks bortovaro fungerat såsom verkställande direktör, och torde, då hr Björck en gång lemnar denna mödosamma befattning, blifva hans sjelfskrifne efterträdare. Såväl prof. Selanders som doktor Nordlunds återval af presteståndet är utan tvifvel. Den förre har med stor oväld länge varit vexel-deputerad, den senare är likaledes en utmärkt förvaltare af bankens ekonomi och eger en vidsträckt personalkännedom, som i låneaffärerna kommer banken till stor nytta. D:r Lundberg inträdde i banken efter aflidne d:r Wensioe och återväljes, om han ej afsäger sig förtroendet, desto heldre, som ståndet ogerna anlitar några lekmän till bofuttningarne i banken och riksgäldskontoret. I motsatt fall skulle nog advokatfiskal Rydqvists benägenhet att på ettdera stället bli inrymd icke mött hinder, helst han så att säga med både armar och fötter på sista tiden arbetat sig ini ståndets ynnest. Inom borgarståndet torde partierna skola mäta sina krafter vid tillsättningen af fullmäktigsplatserna både i banken och riksgäldskontoret. Hr Björcks återval kan anses som otvifvelaktigt, icke derföre att ju bland det Murnska partiet åtskilliga ganska gerna skulle vilja exkludera hr Björck, men pluraliteten anser honom absolut behöflig i banken. Hr Hiertas plats skulle troligen några af nyssnämnde parti rätt gerna vilja intaga, men just derföre kommer han sannolikt att stanna qvar, enär någon af hans motkandidater svårligen kan vigilera sig till ett tillräckligt antal röster. Hr Schwan borde, om han kände sig sjelf, lemna den plats, som han i egentlig mening aldrig har fyllt. Men man antager att hr Schwan anser sig omistlig och att han ambitionerar stanna qvar, åtnöjande sig med en ganska knapp majoritet. I detta fall blir valet en pröfvosten på borgarståndets takt och hållning. Hr Schwans finansiella expektorationer vid riksdagens början, borde ha gjort honom omöjlig i banken. De bevisade fullständigt att han i finansläran saknar både studier och blick, och att han styres omvexlande af öfvermod och skuggrädsla. Att hans förfaranden som vexel-deputerad icke gjorts till töremål för offentlig kritik, orsakas tvifvelsutan af ett öfverseende, som ganska säkert icke skulle kommit någon annan till del. I detta fall har hr Schwan varit mer än lycklig. Det är otvifvelaktigt att han inom ståndet har ett talrikt parti emot sig, ty det är numera ingen hemlighet att till den splittring inom borgarståndet, som visade sig vid riksdagens början, och till utgången af elektorsoch utskottsvalen, som väckte så allmän indignation i hela landet, medverkade hr Schwan högst väsentligt. Under antagande af, kanske i förhoppning om, att representationsreformen skulle falla, var det af stor vigt att i statsutskotfet få in så många af hr Schwans lydaktiga borgare, att dessa jemte de två första ståndens utskottsledamöter kunde bilda en säker majoritet i alla ömtåligare anslagstrågor. Detta dubbelspel har fattats af åtskilliga bland de nyvalda, som fångades och infördes i det Murenska partiet, till hvilket de icke längre vilja räknas. På dessas kaptiverande för hr Schwan beror nu hans återval. Hans elitkår är otillräcklig; men de förtroliga middagarne i det Schwanska hotellet och några nedlåtande brorsskålar dagarne före valet äro så frestande. För bondeståndets ledamöter äro fullmäktigsplatserna mycket eftersträfvansvärda. Arfvodet kommer sannolikt att höjas från 1,800 till 2,400 rdr och för personer med inskränkta behof är detta belopp, som utgår för 9 månaders tjenstgöring (ty tre månader om året kunna de begagna semester) ett kapital. Uhr har förvärfvat sig så stort anseende inom ståndet och banken, att han sannolikt blir med stor röstöfvervigt återvald. Men Nyqvist från Wermland och Lars Ersson från Södermanland torde tå vika för Erik Ersson från Gefleborgsoch Jonas Andersson från Östergötlands län, hvilka begge ega vida större anseende än de förra, hvartill kommer att Erik Ersson är ledamot af både Grundskattsoch Unionskomiten, hvilka efter riksdagens slut återigen skola sammanträda, och dertill en sträng hushållare, som reflekterar till den sammanlagda, ganska betydliga inkomst som alla dessa befattningar i förening bereder honom. I riksgäldskontoret lärer väl adeln bibe-! J Om