Göteborgsposten – 9 februari 1866, sida 1

Nordström stången. Den förres ihärdighet kan fullt mäta sig med den senares kända envishet, och den förres flegma utgör en förträfflig motvigt till den senares uppbrusande lynne. Vid slutet af förliden riksdag hade riksarkivarien Nordström så uppretat och uttröttat det högvördiga ståndet, att om han ej dessförinnan varit invald i riksgäldskontoret. så hade det säkert blifvit ogjordt. Men nu ha hans aktier något stigit, dels derföre att han ej återvaldes till ståndsrepresentant at Vetenskapsakademien, dels emedan han var reformförslagets itrige motståndare. Dertill kommer den speciella förtjensten att han bland samtlige fullmäktige är den ende språkkunnige, hvadan han också representerar den högre intelligensen inom kontoret. Då hr Nordström i första hand ledt jernvägslåneunderhandlingarne, och dessa med mycken skonsamhet blifvit bedömda i presteståndet, så blir han troligen återvald, likasom den gamle komminister Beckman, hvilken visst icke är älskad i ståndet, men, såsom icke heller vid denna riksdag återvald, i åtnjutande af vilkorlig bevågenhet. Kyrkoherden Lindsten torde ock återväljas, enär han behöfver den inkomsten. Det torde vara mera lyckan än skickligheten som bereder grosshandlaren Rinmans återval. Hans exemplariska påpasslighet och hans öfriga mera negativa än positiva förtjenster väga visst icke tungt i vågskålen; men brukspatron Björkmans pund är ändå lättare och sympatierna för honom ändå svagare, fastän han sett hela ståndet hos sig på middag; men det skall icke förvåna mig om borgarståndet insätter tre nya ledamöter i riksgäldskontoret. Får det Murnska partiet råda, så torde häradshöfdingarne Isberg och Staaff samt boktryckaren Sundvallson hedras med förtroendet. De blifva det alla af hjertans lust, äro dertill lika lämpliga eller rättare sagdt olämpliga, men äro till skaplynnet så likställda, att de kunna anses oskiljaktiga, och om någon af dem icke blef vald, så vore kedjan bruten. Jag behöfver vål icke säga att ingen af dem erhåller en enda röst från den liberala sidan, men det qvittar dem lika, blott de bli valda. Medin från Kronobergs län håller sig kanske qvar, Sköldberg från Nerike återväljes med säkerhet, men Wassmuth från Stockholms län, som visar en öfvervägande benägenhet att — sotva i kontoret, får troligen allt framgent sofva ostörd ute i skärgården der han har sin hemvist. Om Jonas Andersson går in i banken, så inväljes troligen Per Nilsson från Malmöhus län i riksgäldskontoret — eller omvändt — och skulle Medin utgå, som icke är omöjligt, så tår han Bjerkander från Skaraborgs län till sin efterträdare. Jag anser mig böra tillägga, för att reservera min rätt såsom profet, att i bondeståndet vida mera än i borgarståndet bedrifves intrigen con amore, och att ofta i aldra sista stunden både planerna och aftalen gå sönder, enär vid valen till de inkomstbringande befattningarne såsom fullmäktige, revisorer m. m. icke tages bänsyn till någon princip, utan blott till konsiderationer. Vid tiotiden igår sågs ett stort antal ledamöter af de olika stånden åkande eller gående inträffa på Riddarhustorget. En del le