Göteborgsposten – 9 februari 1866, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop. XXXL. Den 8 Februari. Då adeln förliden Lördag både på föroch eftermiddagen behandlade och sent på aftonen atgjorde förslaget om utvidgade medborgerliga rättigheter för qvinnan, innehades de aldra flesta platserna på åhörareläktaren af damer, som med stort intresse följde diskussionen. En friherre Åkerhjelm ställde sig i spetsen för afslagsmännen och har hade, enl. hvad voteringen sedermera utvisade, 62 likasinnade inom det stånd, som så gerna vill tillräkna ridderlighet äfven mot damerna till förtjenst och arfvedel. Generaldirektör Huss förslag innefattar ett förmedlingsförslag. Nåyot måste man göra, antyder det, och detta något är ej så litet. Han vill medgifva qvinnan rätt att utöfva läkarekonsten, att få anställning vid postoch telegrafverken och vid jernvägarne, samt vid de högre elementarläroverken och pedagogierna — allt efter det behöriga lärdomsprof aflagts. Detta förslag biträddes af adelns pluralitet. Men den lärde generaldirektören förbisåg, oller snarare glömde alldeles, ett yrke, för hvilket qvinnan är särdeles lämplig och som det högeligen förvånar mig att ingen, så vidt jag vet, specielt framhällit. Det är apotekareyrket, der qvinnans både tålamod och noggrannhet äro så väl behöfliga. Möjligen ville dock den circonspekte generaldirektören antingen icke vidga damernas verksamhetskrets, eller undvika att gifva ytterligare stöd åt det gamla ordspråket: han är ingen karl, han är aptekare. I presteståndet täflade doktor Lindgren och prosten Westin deri att slå ned förslaget. Den annars om sin värdighet mycket ömtålige doktor Lindgren nedlät sig till att vilja drifva med hela saken och uttryckte sin förmodan att då den för sina tidsenliga tendenser så högt prisade nya riksdagsordningen icke gifvit qvinnan plats i någon af de begge kamrarne, som skola inrymma gräddan af svenska folket, så trodde han det vara för tidigt att godkänna hvad utskottet föreslagit. Prosten Westin stödde sig på förnuftet och uppenbarelsen och trodde att utskottet ej inträngt i den senares mysterier, hvilka minst sagdt voro lika oklara för vördig prosten sjelf.