Göteborgsposten – 7 februari 1866, sida 1

gar och möjligen derutöfver. Det blir Sverige värdigt, fastän icke i deras ögon som ej vilja tillskjuta en skilling men godtgöra detta med så mycket större anspråk. Vidare icke i dessa konstkännares ögon, som ej tilltrågats — och alla kunna ju ej tilltrågas och skulle, om så skedde, bli färdiga med svaret törst längre fram på hösten — och slutligen ej heller i deras ögon som lida af kronisk magsyra och derföre se surt på allt som utan deras medverkan åstadkommes. Men nu blir största svårigheten att få den svenska industrien värdigt representerad, och det fruktar jag ingalunda blir en lätt sak. Men då har man i nödfall den utvägen att taga komiten för hufvudet och afbasa den som bygdt så spatiöst. Den vanliga öfversigten af hufvudstadstidningarnes prenumerantantal i landsorten genom postkontoren är nu publicerad. De trisinnade tidningarnes prenumeranter ha betydligt ökats, under det att de konservativa tidningarnes prenumeration nedgått. Sålunda har Fäderneslandet 1,147 prenummeranter flera än förl. år vid denna tid, Söndags-Nisse 820 dito, Dagens Nyheter 515 dito och Aftonbladet 382 dito. Deremot har Dagligt Allehanda (dagupplagan) förlorat 209 prenumeranter, hvaraf Wäktaren antagligen erhållitt sin tillökning al en prenumerant. Dagligt Allehandas veckoupplaga har fått 240 prenumeranter mer än i fjol, då deras antal ändock betydligare nedgick. Men det må ursäktas om man icke sätter fullkomligt förtroende till uppgifterna rörande Allehandas prenumeration i landsorten. På denna tidning inkommer till postkontoret ett ganska betydligt antal af redaktionen sjelf uttärdade qvittenser, en åtgärd som ej behöfdes om mottagarne voro prenumeranter, och enär protektionistfrågan ännu är oaf gjord, så är det sannolikt att samma åtgärd anlitats nu som vid början af förlidet qvartal, nemligen att afyttra qvartalqvittenser till det särdeles billiga priset af 75 öre, istället för 5 rdr 50 öre. En så betydlig pekuniär uppoffring är föga troligt att redaktionen utan remuneration underkastar sig. Antager man att de 1,369 prenumeranterna på Allehandas veckoupplaga erlagt afgiften för hela aret, så utgör inkomsten derföre 9,583 rdr, hvaremot inkomsten af de 1,129 prenumeranterna å samma upplaga förlidet år uppgick till 11,290 rdr, enär priset på nämnde tidning 1 fjol var 10 rdr, men i år är 7 rdr. Prisnedsättningen, som naturligtvis vidtogs i hopp om ökad prenumeration, har emellertid ådragit redaktionen en dubbel förlust, nemligen dels en kontant af 1,737 rdr och dels i papper, tryck och postarvode för de 240 exemplar som i år utgå mera än förlidet år. Häral vinnes en ytterligare bekrättelse på den gamla iakttagelsen, att prisnedsättning på en tidning icke ökar prenumerantantalet. Men den minskade inkomst som Allehandas redaktion nu fått vidkännas å begge sina tidningar, tager jag för afgjordt att de fraktioner, hvars talan tidningen tör, villigt ersätta, hvaremot å andra sidan kan betviflas huruvida t. ex. protektionisterna allt framgent skola vara lika redobogna till uppoffringar, som fallet hittils varit. Apropos protektionisterna, så är deras målsman i Allehanda ett mönster af outtröttlighet. I regeln undfägnar han sin publik med fyra artiklar, stundom sex i veckan, alla af en respektabel längd och alla varierande på samma thema. Dagligt Allehandas redaktör gaf i går en dejellner dinatoire på Blå Porten. Ett program till festen, tryckt med röd och blå färg, ligger framför mig. Om den fina ton som värden förutsåg skulle råda der, kan man sluta sig till af den nere på programmet förekommande upp