Göteborgsposten – 5 februari 1866, sida 1

— —— Ah — —— —— a —— nast upp i vatten och hoppet om en med årstiden mera öfverensstämmande väderlek ty ckes vara mera fåfängt än någonsin. Termometern visar fortfarande 5 å 6 grader varmt. I går och i förgår var himlen klar och solbelyst, men under gårdagen inställde sig den sedan flera dagar förebådade VNV. stormen, hvilken utom de olyckor den möjligen förorsakat på det villande hafvet i våra hamnkanaler förpassade ett oberäkneligt antal manliga hufvudbonader af diverse slag. Offentliga föreläsningarne. Docenten d:r L. Dietrichson höll i lördags å Lilla börssalen inför ett talrikt auditorium sin första föreläsning. I en inledning visade tal., hurusom lifvet egentligen består i ett ständigt utbyte af produkter, hvilket leder till besittning, till njutning. Detta utbyte mediör först materiel utveckling, men denna utveckling är ej målet utan medlet. Först sedan ett folk genom densamma ledts till oberoende, till frihet från öfverhängande näringsomsorger, kan man bygga tempel åt konst och vetenskap. Då nu tal. befann sig i en stad, der den materiela basen blitvit lagd och der man visat sig syfta mot något högre, hade han trott att en historisk blick på samhällen, sådana som medeltidens italienska städer, i hvilka både den materiela och andliga utvecklingsprocessen ogt rum, kunde vara at intresse. Historien har lärt, att så länge ett samhälle, som hunnit högre andlig utveckling, sätter frihet och andlighet högre än den materiella njutningen, så länge bibehåller det sig. Sedan det börjat endast värdera den senare, sjunker det, faller det tillsammans. Så var det ätven med dogestaden Venedig, denna dröm af sten, denna Adrias sörjande enka. Tal. gat derefter en historik öfver Venedigs uppkomst och visade huruledes för det första dess grundläggning i hafvet måste framkalla ett byggnadssätt, som imponerade genom sin soliditet, samt vidare huru täflan mellan de rika aristokratiska familjerna ytterligare bidrog till byggnadspraktens förökande. För öfrigt var det för venetianarne, som saknade åsynen af naturen, ett behof att skapa sig en fantasiens verld sådan som Venedig. Då de ej egde skogar, byggde de sig skogar af pelare, då de ej hade berg, skapade de berg af marmor. Men utom hafvet skulle dock Venedig varit ett intet, och byggnadsstiien i denna stad knyter sig med nödvändighet till hafvet. Tal. gaf efter denna framställning en öfversigt af Venedigs topografi. Venedig hade fordom ej varit bygdt på fullkomligt samma ställe som det nu är. Bevisen derpå vore en gammal kyrka, som var sammansatt af den romerska korsstilen och der orientaliska rundstilen och hvilken ännu finnes qvari Venedig. Tal. öfvergick nu till en liflig skrildring af den herrliga byggnaden Marcuskyrkan, hvilken ej blott mäktigt inverkar på åskådaren genom sin prakt och sina konstskatter utan äfven genom sin fantastiska karakter och sina historiska minnen. Etter att ha lofvat att i nästa töredrag från detta monument at orientalisk byggnadskonst öfvergå till dogepalatset, ett minnesmärke af göthisk stil, afslutade tal. det mycket intressanta och med stor uppmärksamhet afhörda föredraget. Skarpkkyttekårens exercishus. K. M:t har bifallit styrelsens för Göteborgs skarpskyttekår anhållan om att å norra sidan af den invid staden belägna, till öfningar för. Göta art.-regemente anvisade, s. k. exercisheden en så stor del af densamma måtte till skarpskyttekären kostnadsfritt upplåtas, som erfordras till uppförande af ett oxcercishus för