Göteborgsposten – 3 februari 1866, sida 1

hvarje afton steg den lilla truppen i allmänhetens ynnest och vid asfskedsrepresentationen genliöd den fullsatta salongen af bifallsyttringarne. De älskvärda artisterna efterlemna här ett angenämt minne och säkerligen skall mången skynda att tillegna sig de lyckade afbildningar, hvilka under deras härvaro tagits af vår bäst ackrediterade fotografifirma. Just som ridån i måndags gått ner för första afdelningen af baletten spred sig ett allmänt mummel i salongen: ÅElden är lös! Och så var det. verkligen, men lyckligtvis utom staden, och den som icke å dragande kall och embetets vägnar behöfde det, gaf sig sannerligen iche ut i den djupa lervälling, som nu betäcker vägar och stigar. Det var en lada som jemte deri förvaradt foder nedbrann; beggedera voro assurerade. Beklagligtvis lärer man äfven denna gång tvingas att antaga, det någon af illvilja anlagt mordbrand på stället. Vid förra eldsvådan i Landalabergen passerade följande tragikomiska händelse. Egaren af ett af de itända husen, ettför hvarje inföding välbekant original, den gamle skäggige f. d. husaren, allvaktaren 8, eger äfven på sin tjenstepromemoria antecknadt att vid eldsvådors utbrott, inom ett visst distrikt, vandra omkring, behandlande trummskinnet så kraftigt och nattro-störande hans gamla armar förmå det. Så ätven denna natt. Ännu på gamla dagar trogen reglementet vandrade S. ut, trumhvirflarne ljödo med oförminskad styrka, folket rusade yrvaket upp ur sina sängar och — lade sig de flesta säkerligen helt visligen igen på sitt öra, med ett ord 8S. skötte som vanligt sin skyldighet som en hel karl. Först sedan hans egen egendom var nästan nedbränd, erfor han tör hvems räkning, han denna gång hade trummat. Med hvilka känslor han mottog denna nyhet, torde icke vara konstigt att gissa. I förgår försåldes å auktionskammaren qvarlefvorna efter branden å gårdsbyggnaden under N:o 1 i 11:te Roten eller det s. k. Cafe Carusell. I sammanhang dermed erfar man att den arme, fordom så väl furnerade skomakaren Gustafsson för hvilken vid sagde brand, enligt bemälte skoartists eget påstående flere tusen par skor gingo upp i rök, och som på köpet brännmärkts med den fula misstankan att ha tuttat på, att denne hedersman, i brist af bevis blifvit af härvarande Rådhusrätt frikänd. På samma sätt går det väl till slut med grosshandlaren m. m. Lindqvist. 0 tempora, o leges! Hvi finnas icke i sådana fall här Jury-domstolar och huru skulle det väl då gå hrr Gustafsson, Lindqvist C:o; Å auktionskammaren utbjöds i förgår vid samma tillfälle en utmätt revers å 1,000 rdr. Den ropades ut för 750 rdr, men inga anbud hördes utaf, förrän auktionsmäklaren kommit ända till — 25 öre, då förnams ändtligen en hugad spekulant framläspa sitt: bjudet. Detta tycktes dock de närvarande gåsternar vara en alltför god pris och efter åtskilliga öknin gar om nägra ören i stöten, slogs ändtlingen för 30 rdr. Det kan man kalla ett fint papper! Vi ha redan florsaldiga gånger påpekat, att oaktadt vår särdeles väl ordnade fattigvård, oaktadt de enorma, allmänna och enskilda summor som årligen uppoffras till hämmande och utrotande at tiggeriet, detsamma långtifrån att, som det inom ett sådant samhälle borde, vara en sällsynthet snarare hör till hvardagligheterna. Den som tviflar härpå, han tage endast för en timma plats på något af våra mera besökta schweitzerier, t. ex. Frimurareslogens, och han skall — vi skulle nästan våga slå vad derom — under denna korta tid upp: ä— RENEE