Göteborgsposten – 3 februari 1866, sida 1

Göteborg d. 3 Februari 1866. Operan. Meperbeers -Vallsarten till Ploörmel var troligen en ny bekantskap för alla dem som bevistade gårdagens representation, då den för första gången — och tillika lörsta gången i Sverige — uppfördes. Ått den, såsom varande af Meyerbeer, är en bekantskap värd att göra, säger sig sjelft. Liksom denne kompositörs öfriga operor är den rik på skönheter -— vi erinra endast om Hoels stora aria i 1:a akten, Dinorahs scen och aria i 2:a akten, herdarnes duettino och den derpå följande bönen samt finalen i 3:dje akten; men den vidlådes på samma gång på många, nästan alltför många ställen af detta effektsökeri, delta jagande efter vokala och instrumentala vidunderligheter, hvartill den store maöstron älven i sin öfriga operor så ofta gjort sig skyldig. Mycket här i verlden beror dock at tid och rum, och det är mer in sannolikt att icke så litet af det som igår ej anslog, på en annan scen och af andra framställare erhåller ett helt annat utseende. Såsom operan igår här gafs, gjorde den emellertid lycka och mottogs med mycket bifall, ehuru detta nära nog uteslutande tillsöoll Dinorahs framställarinna. frn Birde-Ney. Då vi torde återkomma till en närmare redogörelse för uttörandet, sedan operan gifvits ännu en gång, vilja vi här endast nämna att talrika applåder och upprepade framropningar blefvo fru Bärde-Ney till del för hennes uttörande af Dinorahs svåra roll. Hr Serpentin som Hoel gjorde sitt bästa och lyckades, d.