Göteborgsposten – 2 februari 1866, sida 1

AmA 444:kx:ä 3 — AW——WAWsk! skottet icke gjort önskad verkan, men förskafsat Björckman några närgångna misstroendevota från hans valmän. Iläröfver har Björckman blifvit lika sorgsen, som de härvarande protektionisterna blifvit törgrymmade, och dertöre har Dagligt Allehanda å dragande kall och embetes vägrar tagit honom i försvar, under bedyrande att knappast någon oflentlig bandling väckt större indignation bland tänkande medborgare än de ofvan antydda misstroende-vota som riktats mot kantor Björckman. Han bör vara belåten med det försvar som Allehanda kostat på honom, och för egen del bråkar han alls icke vidare utan sitter lika tyst och stilla i sin bänk nu som första dagen han inträdde i ståndet. Protektionisterna ha fått bättre vind i seglen sedan tulltaxan började behandlas i Bevillningsutskottets tullafdelning, der de dagligen vinna den ena lysande segren efter den andra. Det går som en dans att få införseltull åsatt alla slags lefnadsmedel, till och med den inhemska brödtillverkningen var på vippen att blifva sky ddad medelst införseltull. Debatten föres å ena sidan at presidenten Åkerman såsom protektionist, å andra sidan af grosshandlaren Muren såsom frihandlare. Det törefaller mer än besynnerligt att preses i vår handelskammare kan vara protektiontst, men ett faktum är det emellertid, och kan förklaras på det sätt att ingen embetsman 1 kommerskollegiet har så ringa verklig kunskap om vår handel och våra näringars utveckling som bemälte president. De missledande uppgifter, hvartill han ofta gör sig skyldig, tager emellertid hr Murn fatt uppå, och då står sig presidenten illa. Han citerar understundom de kuriösaste uppgifter, som han fått af skeppare och styrmån, hvars trovärdighet hr Murön genast Jätvar medelst anspelningar på det egendomliga i skepparehistorierna. Emellertid är det sannolikt, att de tre stånden blifva ense om en tulltaxa i protektionistisk riktning; men lika sannolikt är att regeringen icke sanktionerar den, för så vidt det gäller intörseltull å de lefnadsmedel, som nu äro tullfria. Och deri förfar regeringen utan tvifvel fullkomligt rätt, enär regeringen 1 motsatt fall skulle faktiskt öfvergitva det system, som den infört och mot hvilket provektionisterna väl skriat ötverljudt, men utan att kunna anföra några faktiska bevis mot samma systems skadlighet. Man skall dertill besinna, att den representation, som härnäst skall behandla tulltaxan, blir helt annorlunda konstruerad än den nuvarande riksdagen är, och att industri-protektionisterna, som nu egentligen bedritva intrigerna, icke då drista använda samma medel för sina intressens befrämjande, som nu är fallet. En gammal plägsed är, att utskottets resp. ordtörander icke vidare deltaga i diskussionen än som erfordras för att leda den inom sina behöriga gränser, och vanligen sist yttra sig i hvarje förekommande fråga. Konstitutionsutskottets n. v. ordförande, grefve Mörner, har emellertid brutit en ny väg. Han visar en stor benägenhet att fungera som generalsiskal gent emot det n. v. statsrådet, men hans nit i detta afseende krönes tillochmed med mindre framgång än de vanliga fiskalernas vid våra domstolar. För några dagar sedan hakade sig grefven-ordföranden fast vid en regeringsåtgärd, rörande Gellivarebolagets oktroyering, som han i ett långt föredrag sökte visa var ytterst klandervärd, men med det resultat, att hvarken någon af utskottets ledamöter delade grefvens äsigt, icke heller ens brydde sig om att gendritva hans argumentation. Han blet således en ropandes röst i öknen. —— EEE TES VETEN RE