Göteborgsposten – 2 februari 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. Herr de Valenc hade i början ej fattat allt. Uteslutande upptagen af de farhågor som denna plötsliga svimning ingifvit honom för sin dotters helsa, hade han ej forskat efter orsaken dertill. Men då Blanche, tack vare Susannas och sin sällskapsdams omsorger, återfått sitt medvetande och var utom all fara, började herr de Valenc begrunda saken. Han kunde mycket lätt förklara för sig att de två unga personer som under två är varit dagligen i hvarandras sällskap skulle kunnat fatta tycke för hvarandra. Dervid brydde han sig likväl ej om att fästa stor vigt, han sökte tillochmed öfvertyga sig sjelf om att det ej var fråga om annat än en öfvergående böjelse, som lätt skulle slockna med barndomens intryck. Också kunde han i sin bördshögfärd och faderliga egoism ej afhålla sig från att leende mumla: — Jag måste verkligen välsigna slumpen som i så läglig tid befriat mig från denne bastard! Beträffande Susanna, som af sin herrskarinna fått underrättelse om hvad som passerat, så hade hon begärt hennes tillåtelse att få aflägsna sig och skyndat ut för att skaffa underrättelser.