Göteborgsposten – 31 januari 1866, sida 1

— Hertiginnans färger! utropade Puylaurens, hvilken liksom de öfriga lutat sig ut genom vagnsfönstret för att se hvarifrån detta buller kom. — Är det verkligen m:me de Chevreuse? frågade Gaston temligen förvånad. — Ja, monseigneur, svarade Puylarrens. I samma ögonblick hade vagnen passerat förbi alla de öfriga vagnarne och stannade vördnadsfullt efter hertigens. Gaston lutade sig i sin ordning ut genom fönstret, igenkände hertiginnan, utbytte med henne en vinlig helsning, kastade sig derefter plötsligt tillbaka i vagnen och blef i nästa ögonblick dyster och tankfull. Hvad beträffade m:me de Chevreuses vagn, bibehöll den sin plats bakom hertigens af Orleans. Efter en och en half timma stannade tåget slutligen i S:t Germain. En lätt kollation var serverad i en af slottets salar, och hvar och en deltog i densamma, medan stalldrängarne sadlade ridhästarne och hundarne med svårighet tillbakahöllos af sina förare. Hertiginnan af Chevreuse hade utan att visa sig ha något på sinnet nalkats hertigen af Orleans och helsat på honom. — Monseigneur, yttrade hon med låg röst, under det att en hvar vördnadsfullt drog sig tillbaka; jag måste tala med er ensam. Då hertiginnan yttrade dessa ord, gaf hon åt sitt an