Göteborgsposten – 30 januari 1866, sida 1

ÅLII: BTR ÅT 1 John Bright om Frihandeln. I Nordamerikas Förenta Stater pågår för närvarande en liflig strid mellan protektionister och frihandlare, hxilken kan bli af vidt utseende följder. Det är bekant, huru ej allenast slafveriet, utan ätven tullförhållandena bidrogo till utbrottet af det stora kriget mellan Nordoch Sydstaterna. Dessa senare. såsom väsentligen, ja, nästan uteslutande producerande råämnen, voro och äro ännu frihandlare. De odlade sina fält och utförde dessas alster i stora massor och med ofantlig vinst samt införde i byte sina behof af fabriksalster och annat. Ju större utförseln, såväl som införseln var, desto bättre för Södern, hvartör dettas representanter inom kongressen äfven ifrigt kämpade för frihandeln och tullarnes borttagande eller minskning. Norden deremot ansåg sig hafva fördel af protektionisteller skyddssystemet. Den var fabriksidkande och genom skyddssystemet, som pålade Söderns alster uttörseltull, då de utfördes utom Förenta Staterna, trodde den sig kunna tvinga Södern, att uteslutande lemna dessa sina alster till Norden eller åtminstone tvinga det att främst tillgodose Nordens behof af råämnen, under det en äfvenledes hög införseltull på sådana artiklar, som tillverkades at Nordens egna tabriker, gjorde Södern i ännu större mån beroende af de nordiska fabrikanterna, på samma gång som sjelfva innevånarne i Norden äfven fingo betala sina behof dyrare, än om täflan varit tri. Om än slafverifrågan förr eller senare måste ha drif. vit till den kamp, som nu blifvit utkämpad, är det likväl säkert, att i dennas utbrott bade tullfrågan en ej ringa del, alldenstund hon redan förut vidgat klyftan mellan Norden och Södern, skiljt dessas intressen och alstrat en bitterhet samt ovilja mellan deras befolkningar, hvilken gjorde krigslågan lätt antändlig. Sedan nu Nordstatspartiet är inom kongressen det förherrskande, anstränger det alla krafter att åter skärpa protektionistsystemet, för att se det så mäktiga fabrikantintresset till godo. Men härvid stöter detta parti på motstånd af Veststaterna, hvilkas intressen i likhet med Sydstaternas äro strängt öfverensstämmande med de principer, som ligga till grund för frihandeln, hvartör äfven derstädes börjat uppstå en mängd frihandelssällskaper, Free Trade Leagues, hvilka synas hugade att drifva frihandelns teorier till deras yttersta konseqvenser. Veststaterna äro nu så godt som utestängda från möjligheten att kunna utskeppa sina jordbruksoch ladugårdsalster till andra marknader, än inom sjelfva de Förenta Staterna, allt för att tillgodose fabrikanterna i Nordeller rättare Oststaterna. Naturligt är, att härigenom en stark klyfta öppnats mellan dessas och Veststaternas intressen, hvarat äfven en häftig partikamp efter hand skall följa. Lyckligtvis skall det nuvarande öfvermäktiga partiet inom kongressen väl nödgas maka åt sig. Sydstaternas representanter skola snart återinträda inom densamma, och deras förbund med Veststaternas skall då genast följa, hvarigenom någorlunda jemnvigt skall uppstå. Under tiden skall, såsom man kan hoppas, frihandelns principer vinna större och större utbredning inom Nordstaterna, så att skyddssystemets dagar skola visa sig snart räknade. Kampen är emellertid lärorik och intressant, isynnerhet som den omfattar ett af vår tids mest framstående problemer och tvitvelsutan skall inom Amerikas samfund genom sin slutliga utgång bereda fullständig seger åt friheten och kröna det stora verk, som en gång skall glänsa å de blad i historien, hvilka komma att omfatta vår tid och dess sträfvan: det fria utbytet mellan jordens alla folk. En af de amerikanska frihandelstidningar