Göteborgsposten – 30 januari 1866, sida 1

nhemska maskinlinierings-pappersindustrien, så ha de dock i denna punkt blifvit frihandelsideologer och skria öfverljudt i anledning af Goliath-statsrådets konstitutionsvidriga åtgärd att höja tullen på den omförmåälda artikeln. Det är tyvärr slut med statsrådet. 107 3 regeringsformen måste tillämpas, riksrätt anställas, och få protektionisterna då råda, bli nog konseljens ledamöter till lifvet förskonade, men riket för alltid förvisade, så att sinansministern åtminstone icke kan bli invald hvarken i öfra eller nedra kammaren, och såmedelst hindras att der någon ytterligare skada göra. Den hittills obemärkte David har nu plötsligen blifvit en märkvärdig man, och Jag antager, att hufvudstadens samtlige fotografer ödmjukast anhållit att få sätta honom i deras skåp. Så lätt går det — ibland — att bli en celeber man! Och för så rasande godt pris sen! I gårdagens riksdagsplena bråkades litet smått etter råd och lägenhet. De två törsta stånden ha tyckt att medel till ett nytt kronohäkte i Sundsvall eller Hudiksvall borde beviljas; hr Staaff har af egen erfarenhet vitsordat detta häktes behöflighet, men de två andra stånden ha åter tyckt att saken kan anstå till nästa riksdag och fångarne allt för gerna lefva en famille der uppe på gamla viset tills vidare. Generaldirektören Bennichs motion att de i landtränterierna befintliga öfverflödiga medlen skulle insättas i privatbanker på uppoch afskrifningsräkning har hos adeln och presterna mottagits med blandade känslor, men at pluraliteten i begge stånden expedierats nekande. På riddarhuset var det landshöfdingarne som gåfvo motionen dråhslaget, oaktadt den af några få med talang försvarades. Frih. Gripenstedt sade rent ut att saken förtjente att begrundas och att en framställning till regeringen i ämnet ej vore ur vägen. I presteståndet erfor man tydligt hvilka som voro eller icke voro delegare i privatbankerna; de förras antal var ganska ringa och dertöre fingo dessa farliga läneanstaltersina fiskar värmda. Doktor Sandberg, som lefver i den fasta tron att genom den nya riksdagsordningen skall det kära fosterlandet med raska steg gå rakt åt fanders, vill partout, till hastighetens befordrande, att så många frågor som nu fö. rekomma skola om möjligt är hänskjutas till nya representationen, som man anser skola bli så förträtflig, mente doktorn och såg ond ut. Men resonnementet är just icke konseqvent, hvilket icke faller sig så noga heller. I borgareståndet voro 50 rdrs-stolarre i Sveaoch silkestoffsarne i Skånska hofrätten röremål för en djupsinning ompröfning. Uv gitten för dessa persedlar, klandrad af statsrevisorerna och statsutskottet, godkändes af ståndets gentlemän, men om sakens formella behandling måste voteras — för principens skull. I bondeståndet ordades alls icke om stolarne och toffsarne, utan der godkändes utskottets förkastelsedom öfver den dyra grannläten. Några af Norrlandsgubbarne blefvo missnöjda och reserverade sig i anledning at ståndets obenägenhet för det kronohäkte som de förra ansågo så behöfligt. Och så slutades gårdagens mödor för de resp. representanterna af alla stånd, som då jag skrifver dessa rader ännu hvila på bästa fadersarm och sofva den rättfärdiges sömn.