Göteborgsposten – 30 januari 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. — Således, återtog han med låg röst, är allting öfverenskommet? I följen med mig, tills jag ej mer har behof af edra tjenster? ,.. — Det är öfverenskommet, svarade Boistordu. — Och ni ha fått betalning i förskott? tillade Renaud. — Vi ha ingenting att fordra, yttrade dEsquilly. — Fort då till Bastiljen! befallde Renaud. De trenne ryttarne satte sig i rörelse och redo långsamt genom de krokiga gatorna. Den förfärliga fästningens dystra silbuett tecknade sig snart för deras blickar mot den försilfrade horisonten, hvilken månen, som plötsligt befriat sig från densamma nyss förut betäckande moln, för närvarande upplyste med sina bleka strålar. — Satans månsken mumlade Boistordu. — Bah! anmärkte d Esquilly, murarne äro tillräckligt höga för att vi skola kunna gömma oss i deras skuggor. Låt oss vänta. De placerade sig längs efter en af de stora fästningse) Forts. fr. N:o 23.