Göteborgsposten – 25 januari 1866, sida 2

—— — — Paris, ej blifva på minsta sätt oroade med några esterspaningar. — Men då skola de döda honom och behålla för sin räkning de tusen pistolerna. FTror du det? frågade kardinalen med en fullkomligt väl spelad naivetd. — Det är otvifvelaktigt. — Du har kanhinda rätt, tillade han med ett elakt småleende. — Och i morgon skall hertiginnan skrika öfver att ett mord blifvit beganget. — Nej, madame de Chevreuse skall tiga, fortfor kardinalen lugnt. Ty jag skall hvilken stund som helst kunna bevisa att hon gynnat Landrys flykt, hon som låtit bortföra honom af två skurkar som hon köpt, hon som, utan tvifvel af fruktan för mera komprometterande bekännelser, låtit mörda honom för att försäkra sig om hans tystnad. — Det är sannt! suckade abben. Det uppstod nu nagra ögonblicks tystnad. — Men herr de Francheterre, hvad skall bli af honom? frågade abbån ytterligare. — Det kommer sannolikt att mer eller mindre bero på den moderation hvarmed han skall finna sig i dessa omständigheter. — Och om han sätter sig emot detta mord? — Det skulie han göra orätt i; ty de der två karlarne, dEsquilly och Boistordu, ha agg till honom alltsedan han kom emellan vid den expedition Laffeymas gitvit dem i uppdrag.