Göteborgsposten – 25 januari 1866, sida 2

vom tillvinner sig. Pål sina skidor snabbt ilande ramät, åtföljd af sin hund — ett litet ysvigt, länghårigt, med fin, spetsig nos försedt exemplar utaf en helt egen slags hundrace, når han lätt sitt rof, och skulle skottet ej vara dödligt, fruktar han ej att gå den argaste best inpå lifvet. Genom förhöjda skottpengar har ifvern ännu mera stegrats, och uppgå i följd häraf de summor, som af vederbörande kronobetjente utbetalas, till icke obetydliga belopp. I vinter säges tillgången på villebråd vara särdeles ymnig. Nytt slags papper. Egaren till Emsfors pappersbruk i Kalmar län, handl. Erik Callerström, som tillverkar s. k. omslagspapper af halm, har, i anseende till halmens höga pris, funnit för godt att begagna hälften hvitmossa och hälften halm, hvarigenom det lyc kas honom att erhålla ett fabrikat som säges vara fullt jemförligt med det dyrare halmpapperet. En bedragare gripen. En åkare från Malmö vände sig för några da ar sedan till en i Köpenhamn boende grosshandlare med anmodan om att tå på kredit för några hundra rdr varor, hvilka det var hans afsigt att försälja i Sverige. Grossören var icke obenägen att inlåta sig i denna transaktion, men önskade likväl säkerhei för penningarna, den också åkaren var villig att lemna, enär han ansåg sig kunna få en bekant vederhättig person i Malmö till att garantera betalningen såsom för egen skuld. Sedermera infann sig också åkaren med en sådan borgenstörbindelse, men fick ännu inga varor, enär grossören först ville låta undersöka äktheten af dokumentet, hvarföre han bad honom komma tillbaka nästa dag. Sedan grossören erhållit visshet om, att dokumentet var försedt med falsk underskrift, anmälde han saken för polisen, som genast satte sig i rörelse för att få tatt i bedragaren, den man också lyckades gripa, fastän på ett något eget sätt. Bortåt natten till d. 18 d:s erforo de två polisbetjenter, som slogo etter honom, att han satt och spelade kort i en källare på Nörregade, hvarföre de gömde sig i porten vill stället, för att passa på honom, då han gick. Den ene gästen smög sig dort efter den andre; men svensken sågo de icke till. Då värden försäkrade, att inga flera främmande befunno sig hos honom, blefvo gårdens stall, vindar, trappgångar o. s. v. undersökta, utan att det ledde till önskadt resultat, till dess man slutligen upptäckte honom liggande insvept i en luden kappa på taket at ett mycket högt brädskjul, dit han hade tagit sin tillflykt, då han sätt höra, att polisen frågat efter honom, och derifrån han måste tagas ner med lillhjelp at brandstegar, brandhakar m. m. Han erkande genast, att han gjort sig saker till bedrägeriet, och förklarade, att han sjelf underskritvit borgenssörbindelsen och försett den med sigill medelst ett signet, som han låtit törfärdiga i Köpenhamn.