Göteborgsposten – 25 januari 1866, sida 1

— Jag skall nog ej underlåta det, monseigneur, mitt abbotsstift beror derpå. — Du har väl begärt hans ord på att tiga? — Nej, svarade Boisrobert. Ers eminens vet lika väl som jag, hurusom att begära det Gaston skall tiga med något, det är sämre än att be en qvinna detsamma Den som ej vågar något vinner ingenting. Om hertigen af Orleans fästar sig vid det förslag jag gjort honom, kan ni vara säker på att han skall tiga. — Godt, men om han berättar saken och görr narr af den i — Monseigneur har ju den vanliga ressursen att desavouera mig? — Boisrobort! utropade Richelieu och rynkade ögonbrynen. — Min Gud! yttrade Boisrobert utan att oroa sig, må Ers eminens icke bli ond ... Män af kyrkan ... förstå ju hvarandra. — Åtminstone-har du väl talat ensam med honom es utan vittnen? — Parbleu! ropade abbeen, tar ni mig för ett dumhufvud? — Hvilka gäster voro vid festen? — IIvilka? Gaston, marskalk dOrnano, grefve de Chalais, herrar de Vendöme, de Puylaurens, de Rochefort, de Coigneux, de Francheterre ... — Den nye gardeslöjtnanten? — Ja, monseigneur. — Är han då redan medlem af odågornas sällskap?