Göteborgsposten – 25 januari 1866, sida 1

dens slitningar och Schiller och Goethe efter sin tids oro kunde framträda. Vidare visade tal. den grekiska tragediens religiösa betydelse och gaf derpå en bild af huru den af statsmakterna uppfattades och huru den framställdes på scenen. Tal. gaf derester en mera ingående karakteristik af såväl Eschylos som Sophochles, och lemnade såsom illustration till den förres skaldskap en expos( at Prometheus och at den senares en kort framställning af hutvudinnehållet i Antigone. Efter att vidare ha jemfört den grekiska tragedien, hvars hjeltar bestämdes af ödet, och den kristna, hvars karakterer egde sin bestämning i sin egen fria vilja, öfverlemnade tal. ordförandeskapet åt den nyvalde ordf., landshöfdingen grefve Ehrensvärd. Han yttrade dervid att samhället vore lyckligt i flera tall af att ega grefve Ehrensvärd inom sig. Hr grefven egde ett stort och frejdadt namn, och den ridderlighet som med detta följde, hade nyligen, då det var fråga om att genom stora uppoffringar häfda detsamma, visat sig i sin klaraste glans. Vidare hade hr grefven sjelf idkat vetenskap och vitterhet, och inom hans familj vore gåfvorna för dem ärftliga. Grefve E. uttryckte sin tacksamhet för valet, af hvilket han fann sig hedrad, ehuru det var honom både oväntadt och olägligt — oväntadt emedan han var en af Samhällets yngsta medlemmar, olägligt derför att han, nästan i samma stund han mottog det, vore hindrad att fullgöra de detsamma medföljande pligter, utan att kunna säga när han blefve i stånd dertill. Detta var dock medlemmarne af samhället bekant, då valet skedde, och som grefve E. blifvit hedrad med valet, ville han med vördnadsfull tacksamhet mottaga detsamma. Grefve E. uttalade derefter samhällets tacksamhet för den afgående ordföranden, hvars högtidstal värdigt slöt sig till de föregående ordförandenas. Sedan sekreteraren uppläst prisfrågorna för året, upplöstes sammanträdet, hvilket talrikt bevistades af hufvudsakligen damer. Nya Teatern. I går uppfördes Regementets Dotter, hvari hufvudpartierna, som bekant, äro särdeles väl besatta. Det synes oss dock som ett bättre val möjligen kunnat göras, enär denna opera dels icke är någon nyhet för vår publik, dels utförandet i sin helhet icke kan anses tullt tillfredsställande, enär, som man vet, körerna spela en ganska framstående roll i densamma. Emellertid förfelade dock icke m:ll Hollands lifliga och dramatiska utförande af titelrollen att nu som alltid anslå och äfven hrr Fischer-Achten och FKröen skördade bifall för sitt återgifvande af Tonios och Sulpices partier. Efter operan gafs ett balettdivertissement af hr Martin, benämndt Bouguet de fantaisie, i hvilket samtliga uppträdande tillvunno sig publikens varmaste erkännande. M:ll Amanda Forssberg utvecklade såväl i sin ytterst svåra pas de deux med hr Lund, Carneval de Venise, som i sitt solonummer, TEcossaise, lika mycken grace, som beundransvärd styrka och elasticitet. Det ligger i mill F:s dans en behaglig otvungenhet, en ungdomlig friskhet, som nästan kommer åskådaren att förgäta, hvilken flit och energi, som måste erfordras innan man hunnit så långt att de största svårigheter endast synas som en lek. Vi kunna icke annat än lyckönska K. Teatern till en så framstående talang och hr Martin till en elev, som gjort och för visso skall göra honom så mycken heder. I TAragonaise egde man ett ytterligare tillfälle att beundra fru och hr Lunds utmärkta förmåga att utan att någonsin öfverskrida det konstnärligt skönas gränser inlägga lika mycken finess som karakteristik i sin