Göteborgsposten – 25 januari 1866, sida 1

tra Larmgatan, nos J. HA. Delling, hörnet af To len, hos E. Dahlström, i Majorna, hos T. Nilss. Göte ——— ä-B — U ; U— de erforo, att de måste drunkna, togo de sig en liten konjack och gingo ned i sin hytt, för att dö tillsammans. Revolvrer sågos i händerna på flera passagerare, hvilka ej dolde sin afsigt, att, då det sista ögonblicket var inne, skjuta sig, emedan de heldre ville emottaga en oundviklig död af en kula, än genom att drunkna. De lyckliga 19, som räddades, blefvo upptagna af en italiensk brigg. Göteborg d. 25 Januari 1866. Väderleken. Efter en längre tids regnig och mulen väderlek inträdde igår klar ehuru på f. m. något blåsig väderlek. Temperaturen var dock ljum och vårlig i det termometern vid middagstiden visade 7 å 8 gr. värme. På e m. lade sig blåsten och på aftonen var det fullkomligt lugnt vid vackert månsken och stjernklar himmel. Straxt på morgonen stod termometern på fryspunkten, hvadan en något mera vinterlig väderlek måhända icke längre torde kunna anses endast som en tom förhoppning. Vetenskapsoch Vitterhetssamhället firade i går sin årshögtid å Lilla Börssalen. Afgående ordföranden, rektor A. O. Heurlin, uppdrog till en början åt sekreteraren d:r Ch:s Dickson att uppläsa årsberättelsen. Denne framhöll först svårigheten att bedöma frukterna af ett vetenskapligt och litterärt samfunds sträfvanden, men påvisade att den värme, hvarmed de under året hållna föreläsningarne blitvit omfattade, berättigade till gynsamma slutsatser i detta afseende. Det vanliga årshättet af samhällets handlingar hade ej kunnat utgifvas, då man ej dertill erhållit tillräckligt material, men orsaken dertill kunde sökas deri, att hela landets uppmärksamhet varit koncentrerad på den politiska lifsfråga, som vid årets slut blitvit afgjord. Af de förra året uppgifna täflingsämnena hade å det vetenskapliga ej något svar inlemnats. det vittra: Sverige och Norge år 1814, och svenskar och norrmän år 1864 hade svar inkommit, behandlande den förra delen af frågan, utan att detsamma dock ansetts förtjent att med pris belönas. Ett pris at 6 dukater hade äfven blifvit bestämdt för den bästa öfversättning ur en antik förtattare. dock med vilkor att blott få tilldelas någon at länets studerande ungdom. En öfversättning af Ovidii Tristia hade blifvit inlemnad; men ehuru röjande goda poetiska anlag, hade dock denna, såsom bristfällig såväl i uppfattning af originalet som i den svenska behandlingen, ej kunnat belönas. För att kunna bereda sig glädjen att uppmuntra en ung förnåga, hade emellertid samhället beslutat att åta öfversättaren återtaga och rätta sitt manuskript, för att sedermera undfå belöningen, varför han nu uppmanades att hos sekretevaren uppgifva sitt namn. Under året hade sex medlemmar af sällskapet aflidit. Dessa voro biskop J. H. Thonander, lifmedikus A. G. Franck, lagman P. U. Ekström, prof. B. E. Malmström, kapt. L. W. Kylberg och kontraktsprosten Th. Wensioe. Pill slut uppräknades namnen på de ledamöer, som blifvit under året i samhället invalde. Rektor Heurlin höll derefter högtidstalet, wars ämne utgjorde en populär framställning if den grekiska tragedien med särskildt afsende sästadt vid Eschylos och Sophokles. Tal. ramhöll hurusom den episka och lyriska skallekonstenf först mäste ntveckla sig tör att lramat decpå skulle kunna framträda, samt idare huru först efter perserkrigen den dranatiska stämningen kunde vakna, liksom en hhakespeare och Calderon först efter medeltiERAN EEE AREA EEE EEE 3