Göteborgsposten – 23 januari 1866, sida 1

MM Ut — — — .:—— .—.Åzsqz——— — —— Ant naÖ—Ö— — drifvas till att få se den exekutiva myndig: hetens handtlangare utpanta af hans lilla bohag, som väl kan för honom vara af stor värde, men vid annan mans värdering räcker föga. Det ligger onekligen något upprörande si den tanken, att den ena menniskan sålunda skan till eget förfång tvingas afhändiga sig Isitt, för att göra andra skadeslösa, hvilkas solycka möjligen kan vara, och i verkligheten ofta varit, framkallad af oförlåtligt slarf, lättsinne eller någon annan klandervärd omständighet. Till vår kunskap ha i detta sall kommit flera fakta, hvilka uppfyllt oss med lifligt deltagande, på samma gång de öfvertygat oss som nödvändigheten af att en omfattande reform genomföres i organisationen af de allmänna sbrandstodsverken, såframt dessa icke skola i Iden mån förlora allmänhetens förtroende, att de måste inställa sin verksamhet. Följden häraf skulle bli de enskilda brandförsäkringsbolagens flitigare användning och thy åtföljande uppdrifvet vingleri, större i mån med slutsigterna till större vinster. De utländska bolagens agenter skulle kasta sig på en farlig täflan och de säkra bolagen blandas med de osäkra, samt en ganska betydande kapitalstyrka i årliga promier dragas ur landet. Den ringa kontroll, om någon, som finnas i afsesende på de enskilda försäkringsbolagen skulle antagligen mer än hittills förleda till högt uppdrifna försäkringar och utförandet af på dem grundade samvetslösa spekulationer. Vå dorna håäri äro tillräckligt stora, för att man bör allvarligt söka reformera de under allmän kontroll stående brandstodsverken så, att de ej allenast återså sitt gamla förtroende, utan äfven vinna ett ökadt sådant och derigenom göra de enskilda bolagen alltmer och mer onödiga. Denna reform måste desto snabbare genomföras, som missnöjet med den bestämda ordningen redan nu är ganska allmänt, hvarom ej allenast vår egen erfarenhet försäkrar oss, utan äfven blott en blick i landsortstidningarne från alla håll och kanter gifver oss de mest öfvertygande vittnesbörd. Antag t. ex. att en ny olycka, lik den som hemsökte Karlstad, helt plötsligt åter skulle drabba något motsvarigt samhälle med rätt till erhållande af betydliga försäkringssummor i de allmänna brandstodsbolagen. IIvart skulle det då taga vägen med ett stort flertal af de till bolagen skattdragande? Man har, anmärker en förf. i detta ämne, med uppoffringar trott sig vinna säkerhet i besittningen af sin egendom; men det blir nu sjelfva säkerheten, som bringar egarens bestånd på den äfventyrligaste fot. Låtom oss hoppas, att försäkringstagarne sjelfva, som bilda bolagen och särskilt städernas lösöretörsäkringsbolag, hvilket denna uppsats förnämligast afser, taga de inträffade påminnelserna och stränga hemsökelserna ad notam och ej mera såsom hittills för en tillfällig fördels vinnande lättsinnigt förbise tanken på framtiden, sorglöst tillämpande på sitt sätt satsen om att hvar dag hafver sin omsorg. Jönköpingsbladet meddelar i detta hänseende följande upplysningar, hvilka äro egnade lika mycket att sråntaga en del uttalade gravamina deras udd som att för framtiden anvisa den väg man bör inslå, för att förebygga de svårigheter, som nu verkligen inträffat och på flera håll medfört rätt beklagansvärda töljder: Den första och vigtigaste erinran härvid är, att, åtminstone hvad beträffar städernas lösöreförsäkringsbolag, om hvilket vi här tala, de framställda anmärkningarne, för så vidt de äro besogade, drabba icke bolagets styrelse, utan sjelfva bolaget, hvilket såsom man vet utgöres af samtlige försäkringstagare, de der — 2 e-sse — —