Göteborgsposten – 23 januari 1866, sida 1

glömska, på glömskan landsflykt, på landsflykten förskju tande ... Till hvad pris som helst måste denna ohjelp liga olycka förebyggas. Det var då som drottningen på m:me de Chevreuseråd beslöt sig för att gifva kardinalen ett afgörande hugg Då Richelieu två år förut vågat erbjuda henne sin kärlek hade hon af honom fordrat ett bref såsom underpant på hans uppriktighet. Detta bref hade kardinalen skrifvit. Anna af Osterrike beslöt att med detta fruktansvärdsa bevis såsom vapen öppna konungens ögon och visa honom verkliga beskaffenheten ar den tillgifvenhet kardinalen påstod sig hysa för honom, samt med detsamma göra slut på en fiende som så oupphörligt förbittrade hennes dagar. Åtföljd af sin förtrogne, begaf hon sig till Ludvig XIII:es rum i ett ögonblick då hon visste att hon borde träffa Richelieu der. Kardinalen befann sig i sjelfva verket der och framlade under hans majestäts ögon en serie dokumenter, hvilka konungen med tankspridd min betraktade. I detta ögonblick inträdde drottningen. Kardinalen och hans herre utbytte en blick af förvåning. — Det är bra! sade konungen i det han gick emot Anna af Österrike, jag upvskattar de omsorger ni haft med dessa angelägenheter; ... men lemnom det der så länge! Han gjorde med handen ett tecken åt kardinalen att lägga in de papper han förevisade honom. — Ni har rätt, Sire, sade drottningen i det hon närmade sig. Kardinalen är en klok och tillgifven minister