Göteborgsposten – 22 januari 1866, sida 1

D LvI 1vVIBUILIJÄÅÄD W MM Möt ——— — i detta besluts utförande, hvarför man nu kunde utan tvekan bestämma sig för att hålla det i Stockholm. Denna åsigt, som vi för vår del lifligt omfatta och vilja etter vår förmåga understödja, likasom vi äro vissa om, att den skall röna det allmänna deltagande, som skall bereda den framgång vid det praktiska uttörandet, törfäktas med slående bevisningsskäl af A.-Bl., som säger bl. a.: Först och främst erinra vi om, att konstoch slöjdutställningarne nästa sommar här (i Stockholm) skola sammanföra ett stort antal skandinaver; hvarför ej då begagna tillfället till ett nationalekonomiskt möte — möjligen ock till andra praktiska kongresser — när man i följd af samtidigheten med utställningarne kan såväl pvåräkna ett större antal deltagare, än eljest, som i alla fall för utställningarnes skull infinna sig i Stockholm, som ock bespara desea deltagare den tidsförlust och kostnad, som deltagandet i ett möte något följande år skullo föranleda? Vidare torde, om ej det nu sig erbjudande tillfället begagnas, i fråga varande möte komma att länge nog uppskjutas; mot dess sammankallande nästföljande år skall måhända, just med hånsyn till tid och kostnad, invandas, att det komme alltför nära efter utställningarne; oberäkneliga omständigheter kunna sedan fördröja det ännu längre. Skullo äfven dess snara sammanträffande ej precist vara af den mest trängande nödvändighet, så gifves dock ett så stort antal vigtiga frågor, för hvilkas lösning en kraftig impuls från en kongress, sådan som den år 1863 i Göteborg hållna, vore särdeles önskvärd, att det å andra sidan väl kan sägas, att vi — i en tid, som vill fort framåt — ej ha mycken tid awvt förlora. Ytterligare är ej att förbise, ati utställningarne skola i åtskilliga afseenden erbjuda en illustration, en praktisk kommentar till flera af de frågor, som antagligen bli föremål för den national-ekonomiska kongressens osvorläggningar och resolutioner. A.-Bl. påpekar vidare, huru af de å mötet härstädes fattade tjugo resolutioner följande redan varit föremål för fortsatt behandling af regeringar, vederbörande styrelser och statsmakter: 1. Myntfrågan, hvarom svenska regeringen, i följd af en motion i ämnet af en framstående deltagare i Göteborgsmötet, lärer öppnat förhandlingar i Kristiania och Köpenhamn. 2. Ett internationelt brefporto. 3. Reglering af penningoch pakettörsändningar. 4. Införande af postanvisningssystemet. Dessa trenne sista frågor ha dels erhållit verkställighet genom svensk-norsk-danska postfördraget af d. 30 juni 1865 och de nya Sbestämmelserna angående svensk-norska postforhällandena af d. 11 aug. s. år, dels motse de ett fullständigare utförande, alldenstund vederbörande poststyrelse bemyndigats öfverenskomma om ytterligare åtgärder. 5. Telegrafportots nedsättning, som ock — att sluta af telegrafstyrelsens kungörelse d. 28 sistl. december — inom en snar framtid lär kunna väntas. 6. Periodiskt återkommande skandinaviska utställningar, af hvilka den första just skall hållas i år. 7. Ömsesidig rätt för de tre ländernas innebyggare att drifva handel eller yrke, i sjötjenst antagas samt tillgodonjuta de i någondera riket aflagda yrkesexamina, hvilka sistnämnda förslag äro framlagda å nuvarande riksdag och storthing, samt, såsom bekant, erhållit vårt ekonomiutskotts tillstyrkande bifall. 8. Skydd för litterär och artistisk eganderätt, hvarom motioner nyligen väckts inom de tre nordiska representationerna, der de otvifvelaktigt skola gå igenom, saken till fromma. Endast denna korta förteckning visar, hvilket inflytande Göteborgsmötet haft på utvecklingen af s. k. praktisk skandinavism, och det i trots af de ogunstiga omständigheter som mellankommit. Rörande hvad som kunde föreligga det blifvande mötet till behandling erinrar vår aktade stockholmska kollega i förbigående om att de friare grundsatser, för handelsoch näringslagstiftning, som på senare åren vunnit större och större insteg i de nordiska länderna (t. ex. hos oss genom förordn. af d. 18 juni 1864, fördragen med Frankrike o. 8. v.), dels sedan jemnat vägen och undanröjt hindersamma stötestenar för de grundsatser af ännu större frihet och ömsesidighet på näringslifvete område hvilkas tillämpning de tre beslägtade grannfolken emellan kan komma att yrkas af en skandinavisk nationalkonomisk kongress; dels också äro egnade att, ju mera de utvecklas vare sig inom hvarje lands egna, eller i dess förhållanden till främmande folk i allmänhet, alltjemt framkalla nya förslag till flera och flera närmanden mellan de nordiska folken, hvilka nu en gång i följd af grannskap Toch frändskap anse sig sjelfva och af andra anses — Q.42—