Göteborgsposten – 22 januari 1866, sida 1

parna, för första gången i sitt lif beundrande detta haf af ljus och prakt, hvars vågor oredigt rörde sig för hans förvirrade blickar. på han inkommit i nästa salong kände hertiginnan att han plötsligt darrade. Han stannade ögonblickligen. M:me de Chevreuse betraktade honom, såg honom blekna och häftigt föra handen mot hjertat. Utan att fråga honom följde hon riktningen af hans blick och såg, sittande midt emot henne, en ung blond flicka, sjutton år gammal, med friskt ansigte och naivt anletsuttryck, hvilken tycktes med beundran betrakta den scan, som hun utan tvifvel skådade för första gången. Upprätt bakom henne och med handen stödd mot ryggstödet på hennes fåtölj stod en adelsman, omkring femtio år gammal, och samtalade förtroligt med henne. Han syntes säga henne namnen på de personer som passerade förbi dem. — Ni känner denna unga flicka? frågade hertiginnan Renaud, efter att med en blick ha uppfattat situationen. — Ja, m:me, stammade Renand, som ännu icke hemtat sig från sin förvåning. — Och jag slår vad, att ni älskar henne? tillade hertiginnan med ett skalkaktigt småleende. Lugna er, återtog hon, då hon såg att hennes kavaljer bleknod allt mer och mer. Jag vill ej vara indiskret. För öfrigt så är det ju, oss emellan sagdt, blott hemlighet för hemlighet. Vi måste bli qvitt ... Hvem är denna unga flicka? — Det är m:lle de Valenck... Men huru kommer det sig att hon är här på denna bal?