Göteborgsposten – 22 januari 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. Denne stod liksom träffad af åskan. Hvem var då denne man och hvilket intresse hade Renaud af att skona honom? Han blef snart ryckt ur sina drömmerier af en frisk och munter röst. Det var en qvinna som talade till honom. Redan innan han sett henne kände han omkring sig den berusande parfym som hennes kläder och hennes person utandades. — Ni! sade denna välljudande stämma. Ni, min melankoliske riddare! Här ... allena! Hvad tänker ni då på? Se så! Gif mig er arm och hjelp mig att vandra igenom denna folkmassa. — Iladame de Chevreuse! utbrast Renaud i det han upplyfte hufvudet. Innan han återhemtat sig från sin öfverraskning hade hertiginnan fattat hans arm och fört bort honom till midten af salongen. Den unge mannen följde henne. Han var för öfrigt icko missnöjd med att byta med de dystra tankar som anfäktade honom. Stolt öfver den smickrande uppmärksamhet som hertiginnan egnade honom, gick han igenom menniskogrup0) Forta. fr. Nio 16,