Göteborgsposten – 19 januari 1866, sida 1

— —ch— — -n— ä ole Bull, den store och genialiske improvisatören, befinner sig efter 6 års förlopp åter ibland oss, och gamla såväl som nya vänner motse med intresse hans första uppträdande i afton på kongl. teatern. Wieniawsky, Wilhelmina Neruda, Vieuxtemps och alla de andra lysande stjernor, som då och då gästat Köpenhamn, hafva alla liknat hvarandra i vissa fall, fastän hvardera haft sin specialitet; men det finnes blott en Ole Bull. Hvem spelar väl en norsk Halling så som han? Hvem improviserar så som den gamle mästaren? Det är isynnerhet deri han har sin förunderliga makt, hvilken rycker åhåraren oemotståndligt med sig; och det är derför som hans spel är framför hvarje annans underkastadt ögonblickets stämning och så ofta nagelfarits af pedanternas torra kritik. Han berättar sjelf, att han en afton i Sevilla alldeles icke kände sig upplagd att spela. Han hade med oerhördt bifall spelat 7 aftnar och ständigt hänfört genom sina gripande och själtulla improvisationer; men denna afton tog han sin violin, utan att befinna sig i god stämning. En, blott en enda melodi stod honom i hufvudet; han hade hört den på ett schweizeri om förmiddagen af en gammal man, som knäppte på sin guitarr, och han kunde ej bli af med denna melodi. Nåväl, tänkte han, låt oss kila på då! Han spelade igenom melodien och började sin improvisation. Herrarne logo först och skrattade derpå högt; damerna logo, derför att herrarne giorde det, och snart genljöd hela salongen af ett muntert skratt. Ole Bull rycktes med och spelade bättre än någonsin. Senare fick han veta, att det var en temligen vulgär melodi, ungefär motsvarande vår: Den er 4 Kragelund; men under mästarens fingrar hade den förvandlats till ett hänförande konststycke. Han uppträdde inalles 12 gånger i Sevilla, något för en violinist der alldeles oerhördt. Å herregården Gjeddesdal i närheten af Kjöge jernvägsstation skall upprättas en ny högre folkskola. Såsom föreståndare nämres den som skald bekante teologiske kandidaten Christian Richard. Kongl. teatern befinner sig i stor förlägenhet för de många sjukanmälandena från dess förnämsta krafter. Hr Wilhelm Wiehe har visserligen åter anmält sig till tjenstgöring, men m:ll Agnes Lange kan deremot icke tjenstgöra, emedan hennes mor, som en längre tid varit sjuk, i söndags afgick med döden. Arbetareföreningen från 1860 ger i asfton ett gille till ära för sin ordförande, re daktör Rimestad, som i dag fyllt sitt 50:de år. I dag är det för öfrigt äfven, eget nog, Erik Böghs födelsedag. Lucia di Lammermoor har varit en lysande succs för italienska operan på Casino, och musiken och sången gjorde den aldra största effekt. Att den berömda sextetten och Edgardos dödsaria isynnerhet gjorde lycka, kunde man vänta. Signor Andreffi dog så vackert och naturligt, att det icke förundrade oss att höra en hänförd dame i vår närhet utbrista: Den som ändock kunde dö så l. I videnskabernas Selskab har efter aflidne konferensrådet Forchhammer till sekreterare valts prof. J. Steenstrup. Riksdagens landsthing har vid tredje behandlingen af eftertryckslagen enstämmigt och utan diskussion antagit densamma. Från S:t Nazarire i Frankrike ha i dessa dagar hit anländt 40 st. refflade kanoner, hvilka utslunga projekter om 90 skålp:s vigt. Man tror, att de skola bli använda vid sjöfästningen. Efter hvarje dragning å klasslotteriet får man vanligen höra en mängd historier, hvilka — — ! 2 ? 2Z — ——