Göteborgsposten – 19 januari 1866, sida 1

————— — — har en svag och obeslutsam karakter, ha gifvit sig på nåd och onåd och underkastat sig de vilkor ni haft att föreskrifva honom? — Just det ja. Och det är till följe af denna karakterssvaghet som jag kastat ögonen på honom. — För att lättare kunna styra honom ja, tillade Boisrobert i det han gjorde en bifallande nick med hufvudet. — Sedan, återtog kardinalen då han fann att Boisrobert förstått honom, skulle konungen enligt mina råd ha antydt sin bror att gifva honom garanti för sitt framtida uppförande. Denna garanti, till hvilken jag uppfunnit idåen, skulle vara ett giftermål. — Men ers eminens lan har misslyckats, anmärkte abbön. Gaston är friare än någonsin, ty han han har återfått de bref som kunnat kompromettera honom ... — Betyder ingenting! afbröt Richelicu. Han vet att jag känner till hans minsta handlingar; han är ej okunnig om att jag utestänger honom från konseljen, att jag bekämpar hans inflytande, att min makt är större än hans. Nåväl! Om jag låter honom få en aning om att han skulle kunna få dela denna makt? ... Om jag gifver honom en rol som ställer honom i främsta ledet, som på honom låter falla mer anseende och ära än konungen sjelf? ... Skall han antaga den rollen ... ja eller nej? — Han skall antaga den, försäkrade Boisrobert. Men hvem säger er att han, en gång väl gift, ej skall bli ledsen vid ert förmynderskap?