Göteborgsposten – 17 januari 1866, sida 1

— Det är detsamma! mumlade Renaud; jag måste äterfinna denne Landry! IX. Hvari det åter är fråga om Landry. Nästan samtidigt härmed anlände Laffeymas och hans två följeslagare till Fontainebleau efter att ha tillbragt en natt under bar himmel. De hade färdats med en retsam längsamhet; men deras hästar voro så slappa efter hvad som händt dem, att det var omöjligt påskynda deras lopp. I Laffeymas var sålunda mer än missnöjd då han inställde sig hos kardinalen. Hans dåliga lynne ökades ännu mer af den blygsel han kände öfver att ha blifvit spelad detta spratt af en pojke, säsom han sjelf. kallade honom, ej öfver tjugofem år gammal! Hvad skulle hans herre säga om detta förödmjukande nederlag? Bastiljen vore kanhända hvad som väntade honom! I Han måste likväl redogöra för sin beskickning. Också begaf han sig, sedan han qvarlemnat sina tva följeslagare på det mest undangömda värdshuset i staden, rakt till palatset i Fontainebleau. Hans ansigte bar spar af den sinnesstämning hvari han befann sig då han inträdde till kardinalen. Hans eminens var just färdig att gå ut för att begifva sig till konungen. Ni! utbrast han då han blef varse Laffeymas som