Göteborgsposten – 17 januari 1866, sida 1

under låg en intrig, att anstiftarnes egennyttiga intressen vore lika allmänt kända som föraktade, att man velat hålla sak med regeringen derföre att den i landets vigtigaste fråga ställt sig på folkets sida, och att hvilka egenskaper protektionisterna än egde, men sundt omdöme saknade de. Hvad särskildt anmärkningsframbäraren Björkman beträffade, så beklagade talaren att han (B.) fallit i en del simpelt folks nät, hvars afsigter han ej tattat och hvars ärenden ban gått omedvetet. Hvad bondeståndet särskildt angick, så ville han låta veta, att detta stånd icke lät bruka sig till legoknektar i reaktionens tjenst o. s. v. Då ändtligen diskussionen var afslutad, gjordes proposition på, huruvida först 106:te, sedan 107:de S Regeringsformen skulle tillämpas, hvarpå öfvervägande nej svarades, utan att någon dristade begära votering. Derefter föreslog ordf. om ej utskottet dock skulle uttrycka sitt missbilligande af regeringens åtgärder i de af Björkman framställda anmärkningspunkterna; men icke heller på denna krok ville någon nappa. Och så snöpligt, men väl förtjent, slutades en komplott, på hvars anläggning och utförande så stora krafter blifvit satta i rörelse. Reaktionen ock protektionismen i törening ledo ett stort moraliskt nederlag, och detta från ett håll der de begge landsförderfliga principerna aldra minst hade väntat det. Nederlaget har också gripit Dagligt Allehanda så djupt, att berättelsen derom icke beledsagats at en enda reflexion från denna tidning, som annars med så stor omsorg uppsamlar och tillgodogör sig alla, äfven de minsta smulor till protektionismens förmån.