Göteborgsposten – 17 januari 1866, sida 1

Den nordiska Högtiden. Denna högtid, som firades Knutsdagen samtidigt i de trenne skandinaviska rikenas nufvudstäder, i Stockholm, Köpenhamn och Kristiania. under det man vid våra universiweter ännu endast förbereder den, synes i Köpenhamn halva hatt en särdeles allvarlig präsel, derigenom att en af ledarne för det gamla skandinaviska partiet, den högt aktade Carl llovg, derunder höll ett ur flera synpunkter anmärkningsvärdt föredrag, till hvilket vi framleles torde få skäl att mer än en gång återhomma, rörande den skandinaviska sakens nuvarande ställning i Danmark. Ingångna danska udningar redogöra för testen, som egde rum i Studentföreningens byggnad och till hvilken uj allenast akademiska medborgare hade tillcräde, sålunda: Kl. 2 8 samlades deltagarne i festen i studentföreningens konversationslokal. Såsom nodersgäster närvoro H. N. Clausen, Orla Lehvann, etatsrädet Kegenburg och prof. Allen, amt en del norrmän och svenskar, hvilka uppehöllo sig i Köpenhamn, bland dem Ole Bull och professorn grefve Hamilton från Lund. Il. 8 besteg Carl Ploug talarestolen: Han påminte om den förlust, som Skandinavismen lidit genom många tusende danska medborgare i Slesvig, och huru det sista krigets olyckor inverkat forsvagande på den skandinaviska stämningen i Danmark, så att ej heller den i Sverige och Norge mycket utbredda nordiska nationalföreningen funnit anslutning i Danmark. Emellertid skall nationalitetsilden städse vinna allt större utbredning, likasom den redan verkat mycket, och de skandinaviska folken måste derför äfven sluta sig tillsammans, för att betrygga sin lycka och nationala sjelfständighet. Tal. pekade detta närmare och erinrade om, huru den skandinaviska tanken efter hand utvecklat sig. Men felet har varit, att den skandinaviska tanken föddes såsom en dansk tanke isynnerhet på grund deraf, att anskarne genom sin ställning till Slesvigholstein rst kände sig öfvertyg de om nödvändigheten af en sammanslutning mellan de nordiska folken. Derför blef tanken ensidig, och illusionen skingrades för Danmark, då Sverige-Norge sveko i kriget, men Danmark var sjelft icke utan skuld, emedan det ej till