Göteborgsposten – 16 januari 1866, sida 1

ningar. Konungen, hvilken han tillfrågade om saken, svarade att han ej visste hvad det betydde samt vände honom ryggen med det skämtsamma smålcende som var honom egendomligt. Var han i sjelfva verket okunnig om saken? Jag tror det icke. Jag har för min del antagit att han salt sitt ord i pant och lofvat bevara hemligheten ... Men om vi inträda på gissningarnes område, så komma vi aldrig derifran. Låt mig säga er hvad jag vet och ingenting mer. Herr de Pardaillan hade inga barn, återtog Renaud, han var derföre lycklig att försynen skickade honom ett, om det ocksa skedde pa ett ovanligt sätt, och han adopterade mig. Derefter kom han att tänka på, utan tvifvel för att derigenom bättre försäkra sig om min kärlek, att han inför alla borde söka gilla som min far. Han reste derföre redan samma dag till Paris, medtog sin hustru och äfven mig, omsorgsfullt dold i korgen, i hvilken jag blifvit lagd. Han lefde der tre är i den fullkomligaste enslighet. Derefter återvände han till sitt slott. I allas ögon var sag derefter M. och Mame Pardaillans son. Den tjenare, som ensam varit vittne till mitt hemlighetsfulla inträde i familjen, hade dött utan att kunna om den okände som fört mig till slottet vinna andra upplys ningar än att han hette Landry. Betjenten hade på följande sätt vunnit denna upplysning. I Han besökte efter hvarandra alla värdshus i Joigny, sökande efter underrättelser efter denne man, hvars signalement han gaf. Slutligen upplyste man honom om att mannen qvarstannat i tre dagar; att på aftonen af den —.