Göteborgsposten – 15 januari 1866, sida 1

ken kuskens ansträngningar, eller min mors ångestrop, ingaf henne en förfäran som naturligtvis ökades i samma mån som ckipaget nalkades Vonne. Det var knappt hundra fot från floden, då kusken, som såg, att hans ansträngningar voro otillräckliga för att hålla hästarne tillbaka, hade den själsnärvaron att taga upp sin knif och skära af draglinorna. Det var också tid dertill. Vagnen stannade nästan genast, men hästarne förblindade af fruktan, kastade sig i floden, af hvilken de hastigt bortfördesEn ung flicka, som vid samma tid promenerade i närheten jemte sin sållskapsdam, skyndade sig till min mors hjelp och lät henne inandas en flaska luktsalt. M:me de Eardilleau återfick sansen; men hon hade varit till den grad förfärad, att hon fattades af en häftig darrning. Man anskaffade fyra starka vingärdsarbetare, hvilka puro min stackars mor till slottet, hvarest den ädla unga flicka som jag der såg för första gången egnade henne de ömmaste omsorger. — Gud har gjort ett mirakal, yttrade jag till min mor i det jag omfamnade henne, och han har sändt en af sina englar för att vårda dig. I — Och jag slår vad, afbröt Gaston leende, att det är denna engel ni älskar. — Tålamod, monscigneur, svarade Renaud, ni skall få veta allt såsom jag lofvat er. l Faran var öfverstånden, min mor hade fullkomligt återfått sitt medvetande, då dagen derefter och sedan alla följande dagar hos henne yppade sig en besynnerlig sjukk