Göteborgsposten – 13 januari 1866, sida 1

Julen med sina många, i fleras tycke kanske alltför många helgdagar, är från och med i dag afslutad, ty dagen heter Knut, och han kör, som bekant, julen ut. Har det varit mulet ute, så har det varit så mycket ljusare inne, och på mat, dryck och andra gudsgåfvor, har som vanligt varit riklig tillgång. Om eftermiddagar och aftnar ha de stora våningarne strålat af ljus, musikens toner ha trängt ut till de gratis-duschande på gator och torg, middagar och supåer ha aflöst hvarandra, och så har Amaranter-orden firat sin sedvanliga årshögtid med en glänsande bal. Vi beklaga att icke till vår disposition ega maken till Posttidningens beskrifvare af Amaranther-balen i Stockholm, den der sig E. B. kallar, ty då skulle äfven vi varit i tillfälle att fylla några spalter med för våra läsarinnor säkerligen intressanta detaljer om huru fru X. född Y. bar en klädning (couleur: vert de mer) med så och så många nucher (?), mill Z. en toilette assortie 0. 8. v,, hvilket allt på en besynnerlig rappakalja af svensk-fransyska eller fransysk-svenska står att läsa i N:o 5 af Svenska Akademiens tidning! Underrättelsen om poströfveriet vid Kongelf väckte här stor sensation; man hade nästan inbillat sig, att poströfvarnes misskrediterade slägte var på vägen att dö ut, liksom rödskinnens i Nordamerika. Man hade svårt att tro, att i våra upplysta tider ännu skulle finnas en styrelse, som för besparingen af ett eller annat tusental riksdaler, ansåg sig kunna anförtro vården om, och transporten af, högst betydliga summor åt en så föga skräckinjagande betäckning som en ensam postiljon och hans skjutssven, denne senare ofta en minderårig gosse eller flicka. Så länge mörka nätter, ensliga vägar och moraliskt förderfvade individer finnas, så länge skall ett sådant tillfälle till en rik och lätt fångst — ty ett eller annat menniskolif tages vid sådana tillfällen svårligen i betraktande — vara alltför lockande, för att icke föranleda dylika hemska dåd. Det tyckes oss dock, som den allmänna säkerheten kunde fordra, att stora summor icke längre fraktades under ett så otillräckligt, om också aldrig så samvetsgrannt skydd. Detta i förbigående, ämnet lämpar sig eljest förträffligt till en utförligare behandling, hvilken troligen ej heller lärer uteblifva. Bland veckans märkligare företeelser torde i första rummet böra inregistreras prot. 6. Ljunggrens första föreläsning, hvars intressanta innehåll bör tillförsäkra de efterföljande ett lika talrikt som tacksamt auditorium. Kongl. sachsiska hofoch kammarsångerskan fru Jenny Birde-Ney uppträdde för första gången i Tisdags. Det parti, Valentines i Hugenotterna, som valts, var måhända icke det fördelaktigaste för en talang, hvilken länge räknats som Tysklands yppersta dramatiska sångerska, men detta oaktadt lyckades fru B.-N., att äfven deri på det högsta intressera hvarje vän at ett fulländadt och äfven i de minsta detaljer fullt genomtänkt spel. Att hennes röst, isynnerhet i det högre registret, icke eger hela ungdomens fyllighet och friskhet, kan ej förefalla underligt hos en konstnärinna, som så länge med ära häfdat sitt rykte som en af Tysklands förnämsta sångerskor, och som en gång, obestridd, der innehaft hedersplatsen i sångens rike. Vi äro öfvertygade om, att den serie af gästroller, som af henne här kommer att gifvas, tillika kommer att blifva en serie af konstnjutningar för hvar och en som skattar en sannt konstnärlig utveckling lika högt, om icke högre, än yttre och temporära fördelar. På tal om musik kunna vi meddela, att en här i Göteborg väl bekant musiker och kompositör, hi Friedrich Smetana, å böhmiska