Göteborgsposten – 13 januari 1866, sida 1

er gjort en tjugo lieues resa utan att ett enda af hans hår blifvit svettigt. Ja det är ett präktigt djur, yttrade Puylaurens gillande. — Min afresa var bestämd till följande dag och jag hade underrättat min mor, som hade sagt att hon ville upptäcka en vigtig sak för mig, då en oförutsedd händelse plötsligt satte både mitt sinne och mitt hjerta i förvirring. I I VII. Följderna af en skrämsel. Madame Pardillon hade såsom hon sjelf sade, gått att besöka de fattiga och de sjuke i grannskapet. Sjelf blef jag, fattad af en oöfvervinnelig sorgsenhet och med betryckt hjerta, sådant som alltid bebåda stora händelser, qvar på slottet tänkande på min nära förestående afresa, på framtiden, på — hvad vet jag? — på det okända med ett ord. Plötsligt störtade en förfärad betjent in i mitt rum. Han var betäckt af svett och dam, och hans häftiga andedrägt antydde huru hastigt han sprungit. Han tillkännagaf att en olyckshändelse träffat min mor, att man provisoriskt fört henne till ett närbeläget slott, hvars namn han sade, och att hon bad mig så snart som möjligt bege mig dit. Jag fruktade någon förskräcklig katastrof; jag sadlade sjelf min häst och tillryggalade på mindre än en fjerdedels