Göteborgsposten – 12 januari 1866, sida 1

— — 2 — — kolera, för att hjelpa dem. Krig är helt och hållet en mensklig uppfinning, och härska rornas . Gud är, om icke ett stycke hednisk mytologi, likväl för visso en afskyvärd och orimlig hädelse emot Gud. Det antages nu, att koleran är ett ondt af samma ursprung; att koleran likasom pesten är en följd a! mensklig dumhet och dårskap; att vi, fastän vi icke kunna noggrannt säga hvad koleran är, åtminstone veta hvarat den kommer. Och när vi först veta orsaken, kunna vi icke då afvärja dess följder genom att verksamt undertrycka denna orsak? Koleran utkläckes i och utgår ifrån stora Deltat af Gangesfloden, som faller ut i Bengaliska viken genom sjutton stora mynningar och en oändlig mängd mindre kanaler. Det mudder, som håller sig i strömmen, bildar, bottenfäldt genom blandning med hafvets saltvatten, längs kusten skiftesvis reflar och bankar och pestdigra sumpar. Dessa trakter äro mycket tätt befolkade. Hinduerna begrafva icke sina döda; de öfverlemna dem, hvilande på ett läger af löf, åt Gangesfloden, som får uppdraget att föra dem till de himmelska besittningarne. Olyckliga, som äro nära döden, kastas på samma sätt i floden för undvikande af onödig tidspillan. Liken kastas i land vid flodens mynning midt ibland allt slags vegetabiliskt affall och qvarlefvor af djur, som sammanhopats af de rofdjur, som detta land till så stor mängd eger. Flodens mudder bevarar, genom att verka såsom ett slags konserverande ämne, menniskooch djur-rasen från vattnets upplösande inverkan och förvandlar dem till ett slags klibbig, organisk såpa. Nu kommer den torra årstiden. Kärren, utsatta för en tropisk solhetta, afgitva snart allt vattnet på sin yta till upplösning i dunster. Men hettan verkar oupphörligt på tuktigheten. Muddret aftäckes och gifver itrån sig all den fukt, det har att lemna. Derpå splittras det och remnar i alla riktningar, och från jorden utströmma mefitiska, fuktiga dunster, om hvilkas afskyvärdhet de, som kännt likstanken från ett grafhvalf, endast kunna göra sig en svag föreställning. Är det ett faktum, att gula febern kan härledas från de miasmer, som aflas i Antillernas kärr? Är det verkligt, såsom Parisot bevisat, att pesten framkommit af de utdunstningar, som utströmma från de egyptiska kyrkogårdarne, hvilka rensköljas af och sättas under Nilens vatten? Skulle icke då äfven de ha rätt, som förklara, att Gangesflodens Delta innehåller fröet till kolerans angrepp (i före ning med djuroffren i Mekka?) Koleran finnes ständigt öfver hela Bengalen, men i endemiskt tillstånd. Vid dessa tider blir den epidemisk, vare sig i följd af sjukdom bland kreaturen eller af utomordentlig hetta. Floden belastas med massor af lik, på vägen till deras himmelska boningar, såsom de idiotiska infödingarne i sin enfald tro, och Deltat uppnår åter sitt maximum af smittosamhet. Då är det som de giftiga utdunstningarne, bortförda af de stora atmosferiska strömmar, hvilkas tillvaro bevisats genom kommendör Mauryes och löjtn. Juliens beundransvärda undersökningar och som gå från eqvatorn till polen och från polen till eqvatorn, utbreda sig öfver större delen af jordens yta. Genom koleran erhålla de luftströmmar, som nå oss från Ganges Delta, märkrullan: Gift. Den landsväg epidemien följer, betecknas af luftströmmen. Rörelsen af dess föran de hän mot polen, hvilket sker genom den i de tropiska länderna utvecklade heta luften, går i nordvestlig riktning. Häraf se vi, huru koleran efter hand angriper Arabien, Egypten, Persien, Turkiet och det ryska riket. En afvikning eger derpå rum mot vester, isynner