Göteborgsposten – 9 januari 1866, sida 1

— ggA—— — — Kerdmalen gick under häftig sinnesrörelse fram och tillbaka i det rum der han befann sig. Boisrobert satt i en fåtölj med händerna korslagda öfver magen och betraktade honom med skenhelig min. — Du såg honom, liksom jag, abbE, sade Richelieu slutligen i nedslagen ton. — Utan tvifvel, svarade Boisrobert utan att röra sig. — Och dender unge mannen som åtföljde honom, hvem är han? — Jag är okunnig derom. Det är första gången jag sett honom. — I dag vet du då alldeles ingenting af hvad jag frågar dig om! utbrast kardinalen häftigt. Om denne unge man är en af Gastons gunstlingar, kan han vara oss nyttig; det blir aerförc nödvändigt att få veta hans namn, hans ställning och hans värde .. — Det är ju ett barn, inföll Boisrobert föraktligt. — I politiken finnas ingen barndom, abbe. — Det är då fråga om politiken? frågade Boisrobert med fullkomligt väl spelad förvåning. I så fall, Monseigneur, skall jag göra mig underrättad. — Hör på, sade Richelieu, sänkande rösten, aldrig skola vi vara mer allena än i detta ögonblick; jag kan säga dig allt. Min makt, angripen från alla sidor, kan störta tillsammans en vacker dag, om jag ej lyckas göra den fullkomligt fast. Ett ögonblick har jag tänkt på att låta drottningen dela den .., — Mot priset af hennes kärlek, jag vet det; afbröt Boisrobert.