Göteborgsposten – 8 januari 1866, sida 1

Skandinavernas Julfest i Rom. (Bref till danska Dagbladet.) Vår Julfest hade i år samlat ett antal af inemot 50 nordboer och var såsom vanligt liflig och vacker. Likasom alla andra dagar i denna månad, var ätven den 24 Dec. vacker och klar, och i den yttre naturen fanns intet som erinrade om Norden, förutom den lätta rimtrost, som tidigt om morgonen låg lik en slöja öfver taken, och de tindrande stjernorna, hvilka om aftonen lyste oss bort till den skandinaviska föreningen. Desto mera kallade deremot det inre at denna våra tankar hem till faderneslandet. Den stora salen i Piazza Correa, der föreningen har sin lokal, var festligt smyckad och upplyst. Genom gemensam tillhjelp hade en män d guirlander bundits, hvilka gröna och fylliga beklädde väggarne och hängde ned från taket. Ett stort lagerträd prunkade med bladguld och vaxljus, med konstgjorda liljor och rosor, under det en mängd verkliga rosor, roda och dottande, smyckade de ötvertäckta borden. I salens bakgrund var upphängd en äldre, kolossal tafla med Odin, Thor och Heimdal, hvaröfver de tre nordiska flaggorna svajade; på sidoväggarne tvenne stora landskapstaflor, at hvilka den ena var målad för tilllället af La Cour. En snöbetäckt trakt i aftonskymning, till höger några bokstammar kring en kämpahög, till venster en bondgård, från hvars fönster julljuset kastar sitt skimmer ut på snön, i bakgrunden en bykyrka med taggade gaflar — det var ett fullkomligt litet stycke Nord. Kl. 7 gick man till bords, och stämningen, som i början var något allvarlig, blef snart otvungen och glad. Allting strålade, det gyllne vinet i foglietterna, den stora förgyllda Freysgalten och de muntra ansigtena under murgrönskransarne. Då julgröten var törtärd samt mandeln funnen och vunnen, började talen, hvilkas rad öppnades med en skål för de tvenne nordiska konungarne, utbragt af föreningens ordf., skandinaviske konsuln. Derpå afsjöngs följande sång af den norske diktaren A. Munch, som denna vinter uppehåller sig i Rom: Hvo gjemmer ei det söde Barndomsminde, Da Julegleden kunde suldt oprinde! — Da lyste det paa Sneen Med Iljemmets Rosenskjer — Da klang det over Skov och Mark Som Sang af Engles Hr.