Göteborgsposten – 8 januari 1866, sida 1

——— WL———— helst — som skall hejda raseriet både efter att lägg: ned kapitaler i tegel och murbruk och att sända dem till Förenta Staterna. Utsigterna äro för många misshagliga, och de skulle gerna se, att Bank-akten blefve så förändrad, att Banken, i stället för att nödgas höja sitt pris å penningar i full öfverensstämmelse med efterfrågan, skulle å ena, sidan kunna förse Newyork och å den andra våra kontraktörer, på vilkor som skulle synas mera behagliga, tills vi genom sedlar, som ej längre skulle vara synonyma med guld, skulle kunna fraternisera med Amerika i en ömsesidig cirkulation af greenbacks. Lyckligtvis är den tid längesedan förbi, då Englands handelsverld kunde förvillas af dylika dårskaper, men fara är, att den skall underlåta att uppfatta vidden af det korrektiv, som skall en dag erfordras, för hejda den spekulerande massans hnfvudlösa bindande af sina kapitaler. Under de sista tvä, atre åren hafva dessa operatörer handlat mot ett disconto, hvars blotta närmande skulle förut varit tillräckligt att alstra en allmän indragning af aktieföretagen, och sedan de sett, att rörelsen, efter det några af de mest osunda affärerna borsköljts, ledt till en reaktion, hafva de lärt sig endast betrakta varningen såsom en liten tryckning, hvilken snart går öfver, fastän den för ögonblicket ar qväfvande. När derför en kris infinner sig, skall den icke stå i samband med ett disconto om endast 8 å 9 proc. Det är mera sonnolikt, att man skall få dragas med 12, 10 vila 20 proc., och fastän det skulle vara orätt att uppställa den gissning, huruvida pröfningen skall komma detta eller nästa eller något följande år, skall det dock vara rätt af alla dem, som kasta sig i förbindelser för framtiden, att taga med i sina beräkningar möjligheten af att stormen kan komma öfver dem i hvilket ögonblick som helst.