Göteborgsposten – 5 januari 1866, sida 1

gaste sömn, utsatta för köld, regn och blåst, utan art ons ha det ringaste skjul att krypa in uti. Mihända frågar någon: Men hvarföre resen I så tinigt åt staden, hvarföre icke vänta till morgonen? Ack nej, det kunna vi icke, ty torget är så litet, att om vi ej dagen förut begifva ose dit finnes lör oss ingen plats, emedan den da är upptagen a! halländningar samt allmoge från aflägsnare orter. Vi skjutsus då bakom Bazaren, der ingen köper våra varor. Det vore ju icke obilligt begärdt, om stadsfullmäktige föranstaltade om att en rymlig lokal någonstädes för oes inreddes, så att vi der kunde tillbringa natten. Vi borde väl ha några förträdesrättighete framför andra, då, som nämndt är, vi äro de, som hufvudsakligen skaffa er allt godt (sic!). Men om detta ej låter sig görn, anhålla vi att Bazaren måtte undanrödjas, hvarigenom torget skulle betydligt utvidgas, samt att de stora slagtarevagnarne måtte om möjligt placeras på annat ställe än turget. Kan intet af allt detta gå för sig och anses dessa fordrinvar alltför obilliga, så anhålla vi åtminstone, att de källarelokaler, belägna vid torget, som disponeras af Göteborgs utskänkningsbolag, måtte få vara öppna hela natten före hvarje fardug och att oss ej förmenas att der få ingå för at! något uppvärma oss, för hvilken ovärderliga förmån mången säkerligen skulle vara beredd att erlägga en måttlig inträdesafgift. Hisingsboer. Entusiasmen öfver representationsresormen bar nu hunnit lägga sig och ett välbehöfligt och välbehagligt lugn i sinnena har inträdt, utom möjligen i en viss sydligt belägen universiteststad, der våra blifvande statsmän, mot hvilka forntids och nutids samhällsreformatorer en gång skola förblekna och varda till intet, i denna stund kanske som bäst spetsa sina trubbiga pennor till ännu en vishetsadress. Man har redan Kesormpunsch, Ny Representationstvål och ÅNy RepresentationsEau de Cologne. Måhända skall en spekulativ fabrikant snart hitta på den idgen att annonsera om Anti-reform-skäggvåxtpomada för unga studerande, eller Förnumstihgetselexir-, att taga på fastande (och nykter!) mage. Det var nu så länge sedan vi hörde talas om vår gamla väninna, Rordens trollqvinna Simonetta, t. d. Schenström. Med kännedom om denna älskliga konstnärinnas sätt att vara, tro vi oss dock, oaktadt det olika i namnet, spåra henne i följande lakoniska, men kraftiga tillkännagifvande i kristianstadsbladet: Fru Simotti-Schenström, den bekanta trollkonstnärinnan, har med pick och pack lemnat staden och tillika lurat sina kreditorer på platsen, hvilket, androm till varning, härmed bekantgöres. Olyckliga Simonetta! Ständigt lika stark i armar, hår och tänder, men alltid lika svag i — moralen.