Göteborgsposten – 5 januari 1866, sida 1

Riksdags-kaleidoskop. XXIV. Den 4 Januari. Gårdagens riksdagsplena företedde inga stora händelser, blott några småepisoder, men icke så alldeles utan intresse. Tyvärr var hr Curry Treffenberg icke tillstädes på riddarhuset för att sjelf törsvara sin motion om ändringar i landshöfdingenstruktionen — och ingen annan gjorde det heller. Derföre inträffade, att äfven den af ekonomiutskottet förordade punkten, att länsherren skulle ega rätt gifva sin sekter och kamrer två månaders permission, afslogs på yrkande af hr Treftenbergs s. d. förman landshötding Silfverstolpe, som ansåg hela saken af allt för obetydlig beskaffenhet att göra affär at. Hr Fåhreus motion om inrättandet af ett universitet i hufvudstaden — atstyrkt at eko nomiutskottet — föranledde en både intressant och liflig debatt. Motionen försvarades ifrigt samt med både talang och värma at brr Fåhraus, Nordenfalk, Huss, P. R. Tersmeden, Dalman m. fl. som visade de stora inkonseqvenser, hvartill utskottet gjort sig skyldigt, då det afstyrkte en så billig begäran, som att hos K. M:t anhålla om en komites nedsättande för att utreda den vigtiga frågan. Utskottets betänkande försvarades at grefvarne Björnstjerna och Mörner, hrr af Klint och v. Ehrenheim, som förmenade att K. M:t ej borde besväras med den ifrågavarande anhållan innan man kunde bevisa att ett universitet vore behöfligt i hufvudstaden, — och dessa bevis, påstodo de, kunde ej motsidans talare producera. Några af de senare antydde i försigtiga ordalag, huru erfarenheten visat att universiteter i småstäder lätt utsattes för kälkborgerligt skaplynne — de undveko att vidröra snobbismen i Lund) och erinrade alt vetenskaperna icke längre idkades eller florerade i klostercellerna. Grefve Mörners fruktan för ett så lättrörligt element, som en talrik studentkår i en hufvudstad framskymtade i hans föredrag, och man tyckte sig finna, att Pariserstudenternas exempel föresväfvade honom. Vid voteringen godkändes utskottets afstyrkande med 73 röster mot 50. Emedan samma beslut sattades i presteståndet, utan all diskussion, så är alltså den vigtiga frågan nu förfallen — för att ul den nya representationen med större kraft upptagas, ty den är, som en hvar inser, af så stor vigt, att den icke kan falla. Den är en tidsfråga. Bifaller högvördiga ståndet utskottets betsinkande N:r ? sporde erkebiskopen. Ja!blef svaret. Bisalles N:r —32 Ja!, och så undan för undan ljödo frågor och svar om vexlande, interfolierade med klubbslag, och på detta sätt expedierades tolt betänkanden på 45 minuter, utan ett enda muck från någon al de få närvarande högvördige, hvaröfver erkebiskopen syntes så hjertinnerligt belåten.