Göteborgsposten – 5 januari 1866, sida 1

2 0 — mera silfverstrålande än vanligt, liksom gladde sban sig redan på förhand åt den stöt guldets ssuveränitet håller på att tå genom m:r Browns kolossala guldgrufvor. Fordomdags begagna: des dylika ljusa mellanstunder af ålskogs(kranka ynglingar, hvilka då utanför den huldas tönster läto eittrans eller guitarrens toner sammansmälta med den olyckliga kärlekens klagande stämma; i våra dagar, eller rättare i våra nätter, är det enda ljud som genomI tränger den stilla natten ett entonigt klapp! klapp! klapp! Midnattstimman slår, du spritter upp ur din slummer, du undrar hvem denne klapp-ande månde vara, ett ögonblick börja ammsagorna att spöka i din hjerna, men snart kommer du i håg att din bostad är belägen vid en af Hamngatorna och du vet att det mystiska ljudet kommer från någon stackars i hamnkanalen liggande tvätterskas klappträ. Kanske är det i detta ögonblick dina egna hvita varor som hon behandlar, begagnande sig af det tilltälliga och oväntade uppehållet i regnvädret för att så torrskodd som möjligt kunna förtjena sitt eget uppehälle. Våra teatrar ha under veckan båda bjudit på nyheter, Nya Teatern på Fortunios visa och Mindre Teatern på En teaterpjes-. Hvad den förra angår, vilja vi, för att icke falla hrr kritici i handtverket, endast påpeka den särdeles vackra och härstädes ovanligt fulländade sceniska anordningen deri, hvilken till illusion återger hvad den är ämnad att föreställa. . andra sidan synes oss som om den dam, hardt när den enda at hela sällskapet, som icke i denna operett synbarligen uppträder på scenen, vi mena souffleusen, likväl under densamma tog en alltför liflig och hörbar del i dialogen, ett törhållande, som något för ofta inträffar i operor med talad dialog, men som dock vid en första representation, men icke längre, torde böra ursäktas. Den celebra fru Jenny Börde-Ney anlände visserligen i Onsdags, men var då så trött af resan, att hon hvarken ville ej heller förmodligen kunde uppträda på Thorsdagen, hvarföre hon först i ötvermorgon låter oss höra en stämma och beundra ett spel, som hennes egna landsmän en gång påstått vara det yppersta som Tyskland kunnat framvisa och som äfven i andra länder beredt henne ryktbarhet. Mindre Teaterns teaterpjes, i sig sjelt ett godt och fint stycke, gjorde genom det, lindrigast sagdt, kuriösa sätt hvarpå den, med ett enda lysande undantag, uttördes, ingalunda den effekt, som eljest säkerligen blifvit tallet. Författaren sjelf torde svårligen i de dimmiga gestalter, som under fyra nu långa akter repade upp sina utanlexor, kunnat igenkänna de af honom så skarpt och så träffande tecknade karaktererna. Många af våra läsare och ännu flera af de läsarinnor vi smickra oss med att ega torde icko hafva någon aning om hvar en gata med det föga inbjudande namnet Käppslängaregatan är belägen. Ännu färre torde någonsin ha beträdt stenläggningen (2?) å den i samma nejder belägna Telegrafgatan, som utgöres af två (summa 2 hus), ett på hvardera sidan, Och dock, mitt herrskap, äro dessa gator belägna i en stadsdel, folkrik äfven den, omsattande äfven den talrika boningar, inom hvars låga murar glädje och sorg vexla lika fort som i palatsen. För öfrigt skall man förvånas ötver att numera äfven på Otterhällan, ty så nämnes denna stadsdel, finna nya byggnader, EP MM MO uppförda i en enkel men vacker stil. Och än mer, och det var dit vi egentligen ville kom—— ——— — O — ———-Ä 4AQAQ .;-— AWA ( V ——Ä--ÅnN——rn——R— aas1soy ———— gatorna, hvilka sordom utgjordes af riskabla soch till benbrott inbjudande trätrappor, bildas Änu af solida och dyrbara trappor af huggen granit. Äfven Ekelundsgatan (eller Ekeluns-, som tydligt står att läsa på namnpåäten å hörnicke allenast stora till volymen utan derjemte ma, uppgångarne från Drottningoch Kyrkohuset vid den s. k. Nordliden) har sänkts och. iståndsatts, så att den numera är fullt trafikabel både för körande och åkande. Vi äro öfgens nitiska omtanka i sinom tid älven skall sträcka sig till alla delar at dessa fordom nå got försummade Samhällets höjder. ö Vi meddela här nedan en insänd artikel, I hvars naiva välmening, — för dem som undertecknat den, icke lärer kunna bestridas, på ssamma gång ett och annat deri väl torde kunna förefalla behjertansvärdt, om än de sätt som deri föreslagits att skaffa en viss öbefolknivg tak öfver hufvudet icke synas fullt praktiska. vi meddela den emellertid till den kraft och verkan den hafva kan, endast i förbigående anmärkande att icke precis all god gåtva kommor från norr d. v. s. Hisingen och att hallåndningar äfven äro menniskor, hvars håtvor, äfven de, kunna falla oss Göteborgare på läppen. Se här emellertid artikeln: Det är ju en sanning att Hisingen är Göteborgs kök. Skola Göteborgs innevånare ha något utmärkt godt eller färskt, skall det komma från Hisingen. Men den möda det kostar oss att uppvakta eder med alla goda häfvor, är svårt att för eder fatta. Vi mäste begilva oss från hemmet kl. 6 a 8 på aftonen före : vertygade om att Gatuoch Vägförvaltnin-, .? 3 0— —