Göteborgsposten – 3 januari 1866, sida 2

med bildning, och ett författarskap har gerna godt af att vara lagdt på denna grund. Hennos penna har alltid varit god, ofta förtjent af ett ännu högre loford; att hennes stil, tordom lekande, bohaglig, småtreflig, smärolig, senare har blifvit mera högtidlig, gravitetisk, patetisk, till och med en smula afskterad, är en naturlig följd af hela her nes utveckling. Så sannt detta omdöme än är, kunna vi med tog bredvid det ställa ett an at, hvarigenom bilden blir oss mera klar, neml. d:r Wieselgrens, då han om henne siger: Fredrika Bremer, som af Sv. Akademien belönats, har vunnit europeisk ryktbarhet med återsken ända till Norra Amerika. Hon är egentligen en Franzns lärjunginna, med extensivt större namnkunnighet än mästarens. Hennes e et mästerskap är svårare att beteckna än erkänna. Jag hoppas dock förstås, om jag säger, att hon är en sammanflytning vill enhet at både Selma och Fanny, som likväl ej sitter sjungande på purpurmolnet, utan samspråkande i guvernantsstolen. Hvad som minst lyckats, är hennes försök, att någon gång titta in i School satanic, för att fritt kobiera någon gräslig karakter. Hon gör bäst att förblifva sin förste mästare trogen, således vara en svenska prosans Selma-Fanny. Hon skall dor oj stanna långt efter Franzän i avenskarnes, än säkrare svenskornas kärlek och beundran. Man bör ej heller neka, att hon i sina romaner har nedlagt många bevis, att hon varit lärjunginna hos honom, som lade sina sanningar i Åliknelser, och har än den rec. rätt, som sade henne, att hon ej var lärd i teologi, så är dock säkert, att många lärda i vår tid ej äro större teologer än hon (var). Och mycket har hon läsit — tillochmed Plato — men, hvad mera är, mycket har hon tänkt och kännt af det hon tecknat. Historien om hennes utveckling är historien om hennes hjerta, och det har alltid varit godt, rikt på innehåll och kärlek. Kunna vi sluta denna i hast tecknade runa vackrare, än med den förevigades egna ord: För att vara lycklig, går menniskan ur verldslifvet — hem — och hon har gått hem, sedan hennes lycka på jorden länge varit att se och göra andra lyckliga. —AAuu—A mn mVE—RsERE-—-