Göteborgsposten – 3 januari 1866, sida 2

kåttegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Förre artilleristen, för första resan snatteri straffade C. Johansson Tjäder, hade i Lördags passorat förbi en hrr J. A. Pripp Son tillhörig bryggarckärra, som, da ingen synbar bevakning befanns i närheten, tycktes inbjuda den förste bäste att ur dess rika lager af läskande halfbuteljer taga sig en dryck. Tjäder tyckte sig äfven behöfva en klunk, men som han alltid varit ovanligt plågad af törst, fann han sig föranlåten att på armen taga en hel buteljkorg med tillhörande fyllda buteljer och vandrade derefter med oskyldig min från vagnen, liksom hade han på hederligt sätt ätkommit sin börda. Men Tjader hade olyckligtris en som lurade på sig. Bryggardrängen Johansson, hvilken körde kärran, hade nemligen några gånger förut varit utsatt för att man på liknande sätt stulit ifrån honom medan han varit inne i husen och sålt öl. Han hade derföre såsom betäckning för kärran utställt drängen Gustafsson, hvilken iörstuckit sig i porten, som leder in till gården på Frimurarelogen. Från denna observationspost såg han Tiäder från bryggarkarran knipa buteljkorgen. Ilan anställde jagt på T. som ock ganska riktigt upphanns. Da detta skedde, förklarade T. att en annan person, hvilken försvunnit i en portgång, uppmanat honom att bära korgen till en uppgifven plats. Han var för öfrigt så drucken vid tillfället att han ej rätt mindes något af hvad som tilldragit sig. — Denna mindre troliga berättelse vidhöll han inför poliskammaren i går. Drängen G. förklarade att han vid tillfället var nykter. — Målet remitterades till rådhusrätten. Tjäder införpassades. — Förre drängen Samuel Svensson hade i Lördags vid femtiden på morgonen i ett hus vid Stora Nygatan beredt sig tillfälle att komma upp på en vind derigenom att han lösbröt ett par spjelar i den yttre dörren till densamma. Han uppbröt derefter dörren till en inre afskrankning på vinden och tillegnade sig der en mängd bättre kjolar samt en klädning och tvenne kappor, tillhöriga en i huset boende fru. Denna frus piga, Carolina Andersson, som vid samma tid händelsevis kommit att gå upp på vinden, observerade karlen, der han gömde sig uv.:dan för henne och frågade hvem det var. Härpå ga: han det mindre upplysande svaret: Det är jag. Di Carolina A. ej kunde få bättre besked, begaf hon sig ned och hemtade förstärkning i ett kök i andra våningen af huset, Carolina C. jemte en annan piga begåtvo sig åter uppför trapporna, der de mötte röfvaren, visserligen icke särdeles förfärande, blek, astärd af svält och armod, som han var. I händerna bar han en klädkorg, äfvenledes tillgripen på vinden, och i klädkorgen lago ofvan omnämnda persedlar. Pigorna sökte att rycka från honom korgen, men han ryckte å sin sida också, ehuru han slutligen måste gifva vika och lemna rofvet ur händerna. Han begaf sig utför trapporna, men följdes af Carolina Andersson, som med tillhjelp af droskkuskar vid Hennigska huset fick karlen häktad. Vid förhöret i går medgaf Samuel S. sanningen af anklagelserna emot honom. Han erkände sig i Kongelt ha varit straffad för snatteri och innehafvande af falska nycklar. — Målet remitterades till rådhusrätten. S. qvarsitter i cellsängelset.