Göteborgsposten – 2 januari 1866, sida 2

slumpen låtit mig vara er ayttig, så tillåt nig att tjena er till slutet. Ni ämnar er till Sens, är de; ej så? — Det eger sin riktighet. — Och ni skall i morgon deltaga i den kungliga jagten i Fontainebleau? — Det är också sannt. — Nåväl! Jag lofvar att föra er di på en annan väg, ty man har beslutat att hindra er. — Ah! Och hvem har sagt er det? ... Den unge kavalieren gaf dem han nyss befriat, del af det samtal han af en händelse sålt höra. — Sålunda frågade mannen med sammetsmasken, väntade ni också på vår ankomst. — Kunde jag väl ostraffadt låta er misshandlas af detta pack? — Jag tackar er hjertligt, min unge herre. Men tillåt mig nu fråga efter ert namn? — Jag kallar mig Renaud de Francheterre ; det är ett mycket obskyrt namn, som ni finnar. — Och ni bor i Bourgogne? — Ja, min herre, alltsedan min barndom. — I hvilken trakt? — I trakten af Joigny. — Har ni aldrig varit vid franska hofvet? — Nej, men jag ämnar mig nu dit. — Skulle det vara möjligt! utropade den som förde detta samtal med Renaud. C — (Forts.)