Göteborgsposten – 2 januari 1866, sida 2

Fran Utlandet. Man vill synbarligen i Europaruppröra en storm mot Frankrike, och anteckningsvärdt är, att det törnämligast är den preussiska pressen, som med en till frenesi gränsande hättighet agiterar mot kejsar Napoleon. Denna hättighet berättigar till misstro, och man kan förmås tro, att närmandet mellan Osterrike och Frankrike har stor del deri, emedan detta närmande ovilkorligen måste göra ett slut på den allians mellan Österrike och Preussen, som plötsligt satte detta senare land i tilltälle att spela stormakt at första rangen. Preuszarne skola ej torsäta Frankrike, att det skatfade Österrike det sista lånet och sålunda betriade detta från ett förödmjukande Knechtsschaft under den sabelskramdande Bismarck, hvars planer i den skandinaviska Norden sålunda hämmats. Utan Österrike förmår Preussen intet, och dess obetydlighet i jemförelse med dess förmätna anspråkstullhet står derför nu i klar dag. Intrigen var så fiffigt anlagd, tyckte man i Berlin, fastän den synes Oss ganska grof, att man icke må tillräkna preussarne det för strängt, om de nu väsnas som bromsen i en glasklocka. Den mexicanska trågan är den preussiska pressens käpphäst, tor att nelsätta Napoleon och minska hans iuflytande, och denna träga idisslas derför l oruarande med en envishet och hätughet, som I bäst visar, huru djup fiendskapen är i Preussen mot kejsar Napoleon. I sjelfva verket understödjer en stor del af den amerikansk pressen denna spärr r dt mot Napoleon; mer språket är för djerft och ryktena för sväfvan de, att något tilltörlitligt skall kunna dera utletar. Det enda säkra är, att kongressen I WwW ston ännu icke såsom kongress gitvi någon anledning att befara allvarligt uppså hos densamma, att vilja tvinga den exekutiv: I makten till en sormlig brytning med Frankrike Desto bättre är man väl ej heller nog vansinnig rr —