Göteborgsposten – 30 december 1865, sida 2

da, för hvilken inga landvinningar på CentralAmerikas tacklösa område skulle kunna gitvnågon lämplig ersäuning. ÄA undra sidar skulle icke heller någonting kunna vara olyck. ligare för Förenta Statorna i närvarande ögon blick, än ett krig med ett mäktigt främmande land. Det är af de sorgliga berättelser, som ingå från Sydstaterna, tydligt, att endast sullkomligt lugn och en sorgfallig uppmirksamhet på de ärenden, som tillhöra den inhemska politiken, kunna gifva Södern någon utsigt till att åter blomstra upp, och Förenta Staterna äro endast till hälften sig sjeltva, tills detta stora sår åtminstone är på god väg att bli läkt. De skulle finna, att ett krig med Frankrike på deras sydgräns skulle öka deras inre svårigheter, och de äro hka litet som Frankrike i tillfalle att lägga ett nytt stort plus till sin nationalskuld. De båda regerin sarnes intressen äro derför tullkomligt identiska. Det ligger i Frankrikes intresse, att draga sig så snart som möjligt tillbaka från en tarlig ställning, och det ligger i Förenta Staternas intresse, att göra denna reträtt så frivillig som möjligt, i stället för att framtvinga den. Hvilket språk kejsar Napoleon än må ha begagnat år 1862, kunna amerikanarne dock vara förvissade om, at han ej kan hysa nå gon afsigt, att med franska bajonetter under stödja en österrikisk prins 1 Mexico emot mexicanarnes önskningar under risk af allvar lig törveckling med Förenta Staterna och, det må bifogas, ouktadt haus egna undersäters ständiga knat. Enligt all sannolikhet skall han få i ro draga sig tillbaka törr eller senare. Antingen skall kejsar Maximilians regering falla mexicanarne så på läppen, att han icke skall behötva något främmande understöd, eller ock skall han begära ett understöd, som kejsar Napoleon skall vara ur stånd att lemna. I intetdera fallet kunna transmännen underlåta att draga sig tillbaka, och det ligger i Förenta Staternas intresse att ullåta svårigheten på detta sätt lösas genom naturliga medel. Det enda, som skulle verka till att törhindra denna naturliga lösning, vore, om Förenta Staterna skulle slå an en larmande ton, hvilken skulle uppröra fransmännens känslighet tör sin ära. Kejsaren skulle icke kunna gå in på att draga sig tillbaka från Mexico under trycket af en hotelse; franska folket skulle ej heller, om han vore hugad derför, tillåta honom det. Det är derföre at väsentlig vigt tör Amerikas och för hela verldens intressen, att amerikanska statsmän i närvarande stund afhålla sig från obetänksamma känsloutbrott rörande detta ämne. Det skulle vara mer än dåraktigt att slösa blod och skatter på fullföljandet af ett mål, hvilket kan lika vil nås genom goda ord och försonligbot. Europeisk inblandning i Amerikas angelägenheter är enligt sjelfva sakernas natur omöjlig, och om amerikanarne blott vilja för någon tid lugna en icke onaturlig känslighet, skola de finna alla sina bryderier på detta håll sannolikt häfvas, utan att några allvarligare ansträngningar skola vara af nöden. Vårt gårdagstelegram angaf, att Frankrike, för att skydda påfren, ingått en öfverenskommelse om, att låta 10,000 man fransmän enrollera sig i den påfliga armeen, utan att derför upphöra att vara franska undersåter. Enligt septemberkonventionen eger päfven verkligen rätt att ute värfva så många soldater han kan och behagar, och Frankrike har särskilt flera gånger erbjudit honom att få värfva derstädes. Men Frankrike består ej längre fiolerna, det innehåller septemberk nventionen äfven, och påfven kan icke sjelt törfoga öfver en så stor summa, som han tör detta ändamål skulle behöfva. Då det derför heter, att någon allians i denna sak ingåtts mellan Österrike och Frankrike, torde det hela upplösa sig i följaude: Redan för någon tid sedan berättades, att kardinal Antonelli skulle i ett cirkulär beklaga påtvens nöd vid transka truppernas hemkallande. Detta cirkulär har alsändts till de katolska makterna. För skenets skull har Österrike framställt vissa sina betänkligheter för Frankrike. Artigt som vanligt, har detta skyndat att genmåla, det påtven skulle få värtva 10,000 fransmån, naturligen utan atv fravsmännen skulle ikläda sig någon förbindelse för dessas skull; vidare sades, att det nu skulle vara de öfriga katolska makternas pligt, att hjelpa påtven med penningar (som bekant, tillåter septemberkon veutionen icke någon hjelp med soldater.) Men uvarken Österrike eller Spanien ha några sådana — och så torde denna rysligt tillämnade liversion tlll förmån för påfven upplösa sig i en liten bubbla, som för ett ögonblick gIlvit her telegratkorrespondenter något att göra. Att emellertid påfveregeringens sutlning börar bli redan nu särdeles belänklig, tramgår ar en depesch trån engelske konsuln i Rom till engelske utrikesministern lord Clarendon,