Göteborgsposten – 30 december 1865, sida 2

de bära både de nämnda och onämda namnen at Wilhelms v. Brauns kalendrar jemte åtskilliga af Paul de Kocks romaner. Berntson kastade dem med förakt från sig, sjönk ned på en stol och lutade pannan i handen. Det var som ett brännande kol fallit på hans bröst. Han blet så sittande och timmarne gingo. Då knackade det sakta på dörren, Han tog ljuset i hand och gick med klappande hjerta att öppna. En ung qvinna, med ett vackert, leende utseende mötte honom i dörren. Vid hans åsyn drog hon hufvudduken djupare öfver ansigtet och tog ett steg tillbaka, i skuggan. — Hvem söker du och hvad vill du? — frågade patronen. — Inte är det herrn jag söker, och inte vill jag herrn någonting — svarade hon med ott fräckt skratt och vände honom ryggen. Berntson läste igen dörren och blet stående liksom förstenad af fasa. Mytens Medusahufvud har aldrig åstadkommit en verkan mer slående ån denna. Efter några ögonblicks ötverväldigande känsla brast han ut i tårar. Han gret som ett barn, sjönk ned på sina knän och bad: Ierre, lät honom icke förgås i denna stormen, i denna syndens och lustarnes storm, som fått makt med hans själ! Han bad länge, bad ur ett förkrossadt hjerta. Han kastade sig på soffan, men sömnen flydd e