Göteborgsposten – 28 december 1865, sida 1

Hade man inom presteståndet skridit till votering i representationsfrågan, så är den allmänna meningen nu att förslaget skulle ha blifvit förkastadt; derom öfvertygades man äfven af reservanternas antal. Att man här i hufvudstaden haft långt större skäl att lofprisa lyckan att reformen gick fram, än inom andra orter, inser man nu efteråt vida bättre än under ärendets sjelfva behandling. Af allt, hvad man på senare dagarne från mångfaldiga enskilda håll förnummit, kan man neml. icke draga annat än den slutsats att reformens förkastande blifvit signalen till våldsamma, måhända blodiga gatuuppträden. Så berättas, att arbetarne på de större verkstäderna och fabrikerna — jemte otaligt många andra — icke arbetade de senare dagarne, utan läste tidningarne, kommenterade dem samt fästade hela sin uppmärksamhet, ganska hotande, på ärendets behandling, såväl i riddarhuset, som inom presteståndet. Något hvar anade visserligen detta — många kände det måhända äfven, men man förteg det, man ville ej tala derom, fruktande att ett ord kunde blifva en oskyldigt tändande gnista. Det behöfves så litet, för att framkalla ett utbrott, då luften är full af elektricitet. Den glädje, som framgången redan från politisk synpunkt mäste ingifva hvarje framåtskridandets vän, stimuleras derför ända till hänförelse, i känslan at att man undgått den beklagliga vådan af ohejdade gatuuppträden, hvilka, utan att medföra några gagnande reaultater, dock alltid utkräfva sina offer. Att trupperna gjort sin skyldighet, kan ej betviflas; men äfven de hade varit att beklaga. Oberäknadt obehaget att bekämpa egna medborgare, vet man att många åtminstone af de från landsorten inkommenderade truppernas både öfveroch underbefäl voro varmt tillgifne retormen, och det hade alltid varit hårdt för dem att nödgas uppträda emot ett folk, som, om ock på ett vilseledt sätt, i sjelfva verket likväl, ifrade, hänförda af samma tänkesätt. Försynen styrde dock allt till det bästa. Pris vare himlen derför! Man har från många håll uttalat den önskan, att reformens framgång borde firas med ett Te Deum. De högvördiga fäderna lära dock motsätta sig det och — då man har sig bekant deras tankar om sjelfva förändringens beskaffenhet, är derom väl icke mycket att säga. Enär ej något Te Deum afhöres, torde man få antaga att reg. icke heller vill sorcera ståndet i detta fall. Gretve Henning Hamilton skall ha lemnat staden sjuk och nedslagen. Tidning för Trädgårdsodlare. Af denna förtjensttulla tidskritt har 1:sta hättet för 1866 redan utkommitGymnastiska! centralinstitutet. K. M:t har d. 24 sistl. Nov. förordnat t. f. expeditionssekretararen Gunnar Wennerbarg att vara ledamot af direktionen öfver gymnastiska centralinstitutet. Lindbäckska ransakningen. Euligt underrättelser från Wermland, skulle vid det ting, som d. 21 d:s hölls å Långelanda. häradsrätten yttra sig endast om de gjorda ersSättningspåståendena, för öfrigt förfaller målet. Som m:ll Ågren aldrig är tilltalad, kommer icke någon ransakning att ega rum, men om en driftig åklagare i framtiden kan samla så mycket omständigheter emot henne som för ett lagligt berättigadt åtal ertordras, så kommer nog målet att upptagas ånyo. Att Lindbäcks berättelse vid förra rättegången var diktad, i afseende på giftets åtkomst, kan nu tagas för temligen afgjordt. Målet är numera utan något intresse; imellertid kan man i flera afseenden anse det för en skada att L. ej be——R——L t—L — Lt Fången spratt plötsligt till, som om en osynlig hand gifvit honom ett slag. För ett Fanhljiok snred sio an IH Sf