Göteborgsposten – 28 december 1865, sida 1

Mark Elliots uppförande under sonens förhör bade blifvit noga bevakadt. Mängdens känslor örverensstämde icke med den hårde ladrens, som man visste hafva bortstött den förvillade sonen med en förbannelse, ännu obevekligare än lagens. Den krokiga grenen skulle utan barmhertighet slitas från det stolta gamla träd, hvilket den hade vanhedrat. — Väl kunde ingen förneka fadrens rättighet att så handla mot sin brottsliga son, men folkets hjertan gillade honom ej denna dag. — Gamle Elliot är för hård, som han alltid varit; han skall aldrig förlåta ynglingen eller försöka att rädda honom, — allt för hård, tv vi äro alla böjda att fela och kunna ej lita på vår egen styrka. Dylika ord undföllo flera af Mark Elliots vänner under det de väntade på ransakningens slut. — Ansen J fången skyldig eller icke skyldig? De långsamma, klara tonerna ljödo genom salen med ett skarpt, ihållande ljud. Må vara att den tunga käppen darrade något litet mellan händerna som fast omslöto den, men det grå hufvudet sänktes ej och ansigtet förblef lika kallt och orörligt. — Skyldig!